37 år i Sverige

Idag för 37 år sedan stod det två gifta människor på Arlanda och väntade just på mig. Min mamma skickade för någon dag sedan en dikt som hon hade hittat och som beskrev så bra hur hon känner kring att vara adoptivmamma (för mig låter den "titeln" på henne konstig, hon är ju bara mamma för mig liksom). Delar med mig av den då även jag tyckte den var fin.

Den andra mamman

Hon som sörjde. Hon som bar

Kunde inte komma nära

Kunde inte finnas kvar

Ville se nån annan bära

Kunde ge ett liv en chans

Den hon inte såg sig ha

Drömde att nån annanstans

Skulle detta barn må bra

Tänk att jag fick plats i drömmen

Blev den som får kallas mor

av ett litet barn i sömnen

får se växa och bli stor

stor i trygghet, kärlek samma

som om jag var den som bar

Jag som alltid är din mamma

Jag som alltid stannar kvar

Ur ”Att adoptera” nr 6/2012

Författare Cecilia Ekhem(2009)