...var att jag hade kortare avstånd än vanligt till en av mina allra bästa vänner; the girlpower-girls mamma (det blev ju lite långt att kalla henne det känner jag...vi kallar henne Dancing Queen). Anyway, till skillnad mot att ha hela Atlanten och lite mer mellan oss, hade vi nu "bara" fyra och en halv timmes bilkörning mellan oss.
När jag först berättade att jag skulle komma till USA så pratade vi lite löst om att det vore kul att träffas. Ju närmre resan kom insåg jag att det inte var läge för mig att ge mig av från min grupp, det var ju ändå jag som var reseledare.
Men Dancing Queen, denna underbara människa, hon bokade in sig på samma (inte alltför billiga) hotell en natt (vilket bara det var en stor grej eftersom hon inte varit ifrån sin flicka mer än en natt sedan hon föddes för tre och ett halvt år sedan), satte sig i bilen tidigt på onsdag morgon, körde hela vägen in i USA med passkontroll och avgift och allt vad det innebär (hon är dessutom gravid i v.23 typ), anlände till hotellet drygt en timme innan vårt program för dagen var slut. Därefter följde hon med på schemalagd shoppingtur och avslutade kvällen med att äta middag på en restaurang. Sedan satt vi på hotellrummet och pratade om allt och inget långt in på natten. Vi sågs en stund vid frukostbordet innan vårt program för dagen började och sedan satte hon sig i bilen och körde hela vägen hem till Metropolen igen.
Det är vänskap det!
1 kommentar:
Underbart!!! Jag känner riktigt hur jag blir varm i hjärtat av att ni fick till en stjärnstund :-) Kram
Skicka en kommentar