lördag, april 12, 2014
Dag 93
Dag 92
torsdag, april 10, 2014
"Det är ingen idé att piska döda hästar"
Så sade en handledare jag hade en gång i tiden (Bill Petit). Det har varit väldigt användbart för mig. Ganska ofta i mitt arbete behöver jag hjälp av andra (kollegor, chefer, politiker) för att driva olika processer. Ibland händer det att dessa människor, av någon anledning, är helt ointresserade av att driva dessa processer. Ja, en del har till och med ett ganska tydligt motstånd (även om de själva inte tycker att det är så tydligt). Då har jag ofta funnit tröst i Bills ord; "Det är ingen idé att piska döda hästar".
För det är ju inte det. Ofta när jag möter ointresse och/eller motstånd så provocerar ju det förstås mig och gör mig ganska...noshörningsaktig, vilket förstås inte alls gagnar processen. Nu har jag lärt mig att om jag lyckas identifiera när jag varit i noshörnings-mode ett tag utan att det hjälper ett dugg (för ibland hjälper det faktiskt) så kan jag tänka på vad Bill sa och sluta lägga ned en massa energi. Luta mig tillbaka, fundera över om jag kan få igång processen på ett annat sätt, kanske genom att vända mig till andra eller engagera andra eller gå en annan väg för att komma runt den som är ointresserad. Det brukar ofta fungera rätt bra och jag är så nöjd att jag hittat detta förhållningssätt som både sparar energi och skapar kreativitet!
För det är ju inte det. Ofta när jag möter ointresse och/eller motstånd så provocerar ju det förstås mig och gör mig ganska...noshörningsaktig, vilket förstås inte alls gagnar processen. Nu har jag lärt mig att om jag lyckas identifiera när jag varit i noshörnings-mode ett tag utan att det hjälper ett dugg (för ibland hjälper det faktiskt) så kan jag tänka på vad Bill sa och sluta lägga ned en massa energi. Luta mig tillbaka, fundera över om jag kan få igång processen på ett annat sätt, kanske genom att vända mig till andra eller engagera andra eller gå en annan väg för att komma runt den som är ointresserad. Det brukar ofta fungera rätt bra och jag är så nöjd att jag hittat detta förhållningssätt som både sparar energi och skapar kreativitet!
lördag, april 05, 2014
Dag 91
Liten blir stor
Så här inne på tredje barnet är jag rätt laidback och till och med steget före ibland (i jämförelse med hur jag förhöll mig till mycket när det gällde Stora Killen). Helt plötsligt en kväll sa Liten att hon ville sova i sitt rum (på nedervåningen, vi andra sover på övervåningen). Absolut sa jag! Förklarade för henne att det skulle vara svårt för oss att höra om hon ropade på oss, men det var inget problem. Mitt i natten vaknade jag av att jag låååångt, låååångt bort hörde en väldigt ledsen Liten. När jag hade flugit nedför trappen kom jag in i hennes rum och möttes av en oerhört ledsen Liten. Hon var sådär ledsen ni vet att hon hulkade av gråt och det tog en stund innan vi kunde somna om.
Helt säker på att hon nu inte ville sova mer i sitt rum frågade jag ändå nästa dag och hon ville sova där. När hon vaknade på natten gick hon enligt mina instruktioner fram till trappen och ropade. Sedan dess sover hon där. Känner sig stor förstås. Och jag stolt! Alla dessa steg på väg mot självständighet är härliga att följa!
Helt säker på att hon nu inte ville sova mer i sitt rum frågade jag ändå nästa dag och hon ville sova där. När hon vaknade på natten gick hon enligt mina instruktioner fram till trappen och ropade. Sedan dess sover hon där. Känner sig stor förstås. Och jag stolt! Alla dessa steg på väg mot självständighet är härliga att följa!
torsdag, april 03, 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
