Flyttat!

Jag hakar på min syster och försöker skaka liv i bloggen genom att byta plattform. Om det fortfarande finns någon som läser bloggen trots de långa tidsintervallerna som det blivit mellan inläggen så är du varmt välkommen till min nya bloggplattform!

Alltid och hela tiden!

För drygt ett år sedan engagerade jag mig ideellt för mänskliga rättigheter. Så nu arbetar jag för mänskliga rättigheter (med fokus på att få leva ett liv utan hot och våld) dagtid och på min fritid arbetar jag för mänskliga rättigheter (med fokus på antirasism och HBTQI-frågor). Det är nog en av de bästa saker jag gjort faktiskt. Styrkan i att få göra saker med andra engagerade människor gör att jag står ut de dagar jag egentligen bara vill skrika över normaliseringen av rasism i detta land.

Och både på mitt jobb (främst jämställdhetsarbete) och på min fritid (främst jämlikhetsarbete) har jag insett att kampen för mänskliga rättigheter hela tiden måste drivas för det finns alltid krafter som vill trampa på de mänskliga rättigheterna. Det går inte att luta sig tillbaka och tänka att nu har jag (eller andra) gjort mitt. Nej, kampen för mänskliga rättigheter måste drivas alltid och hela tiden och om en gör det tillsammans med andra så blir det ännu mäktigare!

Guldet blev till sand

När Stora Killen var typ fem år sjöng han hela "Guldet blev till sand" ur musikalen "Kristina från Duvemåla" på en släktträff.

Vi pratade om detta vid middagsbordet för några veckor sedan och Stora Killen log till och med åt minnet. Småkidsen ville förstås veta vilken låt det var så jag hittade den på Spotify och spelade upp den. Och sedan dess har den och några andra låtar från musikalen gått på repeat här hemma.

När jag berättade att musikalen skulle sättas upp i Stockholm i höst och frågade om de ville gå med mig så var småkidsen på på en gång. Stora Killen tänker fortfarande och Sportfiskaren har sagt nej till denna fantastiska kultur-upplevelse. Småkidsen ville att jag skulle fråga kusinerna och jag sa att det inte är så sannolikt att de vill följa med på musikal, det är kanske inte den vanligaste familjegrejen i den här åldern (6-11 år). Men tro't eller ej, de var på!

Så nu ska jag bara ge Stora Killen någon vecka till att fundera och sedan bokar vi biljetter. Det ska bli så roligt! Sist jag såg den låg Stora Killen i magen, det är ett tag sedan nu det...

I övrigt har jag några saker jag behöver fundera på hur jag ska förklara, exempelvis begreppet "hora" används ju en del om Ulrika...

Mission complete!

Ja men så där! Sallad, basilika, tomat och solros i små rader. Vi får väl se om det blir något av det hela i slutänden - jag har verkligen inte gröna fingrar. Å andra sidan, det var en trevlig stund tillsammans när vi planterade!

Vad ska jag göra med den här bloggen?

Ja. Jag vet inte. Jag tar mig inte tid att blogga lika ofta, vilket är rätt uppenbart. Det är inte för att mitt liv inte är lika innehållsrikt längre, utan för att jag prioriterar annat helt enkelt... Mindre och mindre tid har jag laptopen framme, jag är oftare på surfplattan eller mobilen och tycker att även om det finns appar kopplade till bloggen så tar det för lång tid att skriva. Men kanske det ändrar sig nu? Jo för jag har faktiskt köpt mig ett litet tangentbord till surfplattan. För att det underlättar när jag ska skriva lite längre texter. Så kanske jag kommer igång med bloggandet igen då.

En annan sak som påverkat är att igår var det exakt två år sedan jag hade en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Den dagen hade föregåtts av några riktigt tuffa månader. En tid efter den dagen var jag så slut. Jag hade levt med en så hög stressnivå under de där månaderna innan att jag behövde både mycket mer sömn och mycket mindre aktivitet på min vakna tid. Idag är jag på en helt annan plats i livet på just det området men jag märker att det ändå har påverkat min energinivå en del. Jag kommer in i perioder då jag inte orkar speciellt mycket mer än att ge 150% på jobbet, vara någorlunda okej mamma, med ett stort behov av att bara få återhämta mig på helger och lediga dagar. Orkar inte skapa. Orkar inte läsa. Orkar inte twittra. Orkar bara ta det lugnt liksom. Vill bara gå hemma och dra osminkad i myskläder. Och när jag fått återhämta mig under en period så återkommer energin och jag orkar mycket mer igen. Så var det inte riktigt innan de där tuffa månaderna. Då orkade jag allt hela tiden!

Nåväl. Vi får se. Jag tänker att behov ändras i livet också förstås. Kanske mitt behov av att blogga inte längre finns där. Ibland är det bara ett dåligt samvete för mig, den ligger här och skvalpar online utan att jag orkar fylla den med nya saker...

Idag är det i alla fall en helt ljuvlig dag. Jag är inte mycket för att odla och greja, det ger mig inte så mycket, men småkidsen vill gärna odla sallad, morot, tomat och jag skulle vilja ha lite kryddor också. Så i helgen ska vi fixa lite med det i alla fall.

Eh...you said what?!

Människor. En del inte alltid så kloka.

Jag går ju på zumba emellanåt och flera gånger har det hänt att andra som tränar zumba säger till mig: Ja, men jag förstår att du gillar zumba, det ligger ju i blodet på dig!

Oki...

Och du har polska och hambo i blodet då eller?!

Men SÄG det då för i ....!

I slutet av september lanserade kommunen vår nya digitala plattform. Alla datorer blåstes rent och en ny installation gjordes. Efter detta noterade jag typ rätt omgående att jag inte kom åt något utan internetuppkoppling och (newflash för supporten här) det finns inte alltid internetuppkoppling när en är ute och flänger och far och föreläser och har sig. Detta resulterade alltså i att jag blev topp tunnor och ringde supporten angående detta första gången i oktober. Men det var ju så nu med den nya plattformen att en var tvungen att vara uppkopplad och om bara direct access fungerade så skulle det funka. Så jag accepterade faktum, om jag var utanför kontoret och behövde jobba var jag tvungen att ha internetuppkoppling. Meeeeen, det var inte hela sanningen tydligen för ganska omgående inträffade det att jag trots internetuppkoppling fick följande felmeddelande:

Jag kontaktade supporten kring detta tre gånger innan jul. Samma god damn pappegojsvar: med den nya plattformen bla bla bla, det är ju konstigt för det ska ju gå om direct access yada yada yada. Den sista gången jag ringde var 22 december och de återkopplade inte efter det.

Idag fick jag totalt spel när laptopen inte ens kunde koppla upp på ett trådlöst nätverk, fast jag provade två olika. Jag ringde till supporten igen. Förklarade att jag inte kan ha det så här. Jag måste kunna nå mina dokument och ppt-filer oavsett om jag är uppkopplad eller inte. Först fick jag samma svar och då tog mitt tålamod slut:
- Vet du, min laptop, det är mitt arbetsinstrument, jag ska inte behöva anpassa mig efter den, den ska anpassa sig efter mig. Eller vad tycker du, är inte det rimligt?
- Joo...
- Du får koppla bort funktionen att den måste vara uppkopplad, du får se till att det går att spara på laptopens hårddisk. Går det?
- I så fall får vi titta på en lösning just för dig eftersom den här plattformen gäller alla i kommunen och idag på förmiddagen har jag fullt upp.
- Jaha, men jag har en deadline 12:00 på måndag och då måste tre handlingar vara färdiga så har ni någon lånedator i så fall?
- Kanske.
- När vet du om ni har det?
- Det kan jag fråga nu.
- Bra. Gör det.
Ingen dator fanns förstås att låna.
- Så vad föreslår du att jag gör nu då?
- Ja, det lättaste är ju att du åker till ditt kontor och kopplar in en nätverkskabel och sedan kopierar över på ett USB-minne. Det går ju också att skapa en ny mapp under C: där du kan spara allt. Men då får du ingen backup på filerna.
- Vänta, vad då, kan jag skapa en ny mapp som gör att alla dokument jag vill sparas på laptopens hårddisk och jag kommer åt dem utan internetuppkoppling?
- Ja.
- Och hur gör jag det?
- Fast då får du ingen backup på dina filer.

AS IF I CARE?!

Gissa supportergrabben, vad tror du jag har mest nytta av:
1) Att kunna komma åt alla mina filer och få en backup av dem fast bara om jag har internetuppkoppling och inte alltid då heller

ELLER

2) Att jag kommer åt alla mina filer alltid oavsett internetuppkoppling eller inte och inte får en backup på dem

Så min fråga blir liksom:
Varför sa de inte detta på supporten i oktober när jag ringde första gången?! OMG!

On the road again

Rätt sent på nyårsdagen blev jag pingad i en konversation på fb om en stegtävling. Jag kände mig måttligt motiverad måste jag säga. Å andra sidan skulle jag inte dö av att vara lite mer aktiv, oftast blir det bara ett zumbapass i veckan och med ett stillasittande jobb så blir det nog lite för lite motion för min del.

Så lite slött sa jag att ja, jag är med om jag hittar stegräknaren i reklampausen. Med hopp om att 1) den inte låg där jag trodde (det brukar sällan saker göra för mig nämligen, oftast är det Sportfiskaren som vet var saker och ting är) och 2) tiden var så kort att jag inte skulle hinna hitta den innan reklamen var över.

Meeeeeeeeeeeen det visade sig att min Omron Walking Style III och min syster hade gaddad ihop sig och jag hittade stegräknaren där jag trodde att den var efter typ bara 45 sekunder...

När klockan var kväll hade jag nio hundra någonting steg att regga. Det kändes rätt fattigt sådär första dagen liksom. Jag drog ut på att resa mig upp ur soffan med att allt från att få svägerskan att delta i stegtävlingen till att läsa tester på olika aktivitetsarmband (om jag nu ändå skulle vara med i en ny stegtävling). 23:24 klev jag utanför dörren. Det var typ jag som var ute och motionerade då. Dag 2 kom jag iväg redan en timme tidigare! Och igår fick jag sällskap av syrran och vi var ute innan middagen serverades - yay! Idag omvandlar jag 1,5 h zumba till steg och så är saken biff! Vinna den där tävlingen, det lär jag inte göra, men min kropp kommer vara lite gladare och det är ju fint!