Gott Nytt År

Snart åker vi iväg för att fira nyår med Fröken Granit och hennes familj. Desserten står i kylen och jag hoppas jag inte glömmer bort att ta med den!

2012 har varit ett omtumlande år. Som projektledare för studieresan till Professorn slet jag verkligen hårt med framför allt de praktiska detaljerna och det belönade sig för resan blev SÅ lyckad! Körresan till England var också rolig, men inte på samma sätt och faktiskt inte lika rolig som tjänsteresan till USA. I övrigt har jobbåret 2012 varit det år då jag insett att allt är inte som jag trott och även om det kan kännas trist så är det ju bättre att kunna utgå från hur det verkligen är. Mitt jobb är en stor källa till glädje, det tror jag ingenting kan ändra på.

När det gäller föräldraskapet till Stora Killen så har det i sanning varit fler uppförsbackar än nedförsbackar. Utan att lämna ut Stora Killen alltför mycket så kan jag ju med emfas säga att jag definitivt kommer kunna vara ett stöd till mina vänner när de blir tonårsföräldrar. Tror jag varit med om det mesta det här året. Önskar så innerligt en förändring under 2013, men ska jag vara ärlig så tror jag inte riktigt på det. Bara att bryta ihop lite nu och då och gå vidare. I nöden prövas vännen och det är smärtsamt att inse att några jag trodde skulle finnas där inte gjorde det. Inte alls eller inte i den utsträckningen jag trodde. Å andra sidan har det varit glädjande att se vilka som tagit ett steg fram, som inte backat, som stått kvar, som verkligen har funnits där på olika sätt. De har betytt allt!

Så 2013 kommer vara ett år då jag kommer behöva vara mer strategisk än tidigare, både på jobbet och hemma. Så att jag håller och orkar i längden. Det syns tydligt på antalet bloggposter att 2012 innehållit andra saker som krävt min energi, har bara bloggat hälften så mycket det här året som de tidigare åren och inte alls läst andras bloggar i samma utsträckning som tidigare. Tror att 2013 kommer vara ett prövningarnas år och ber om styrka att inte bara överleva det, utan leva det. Och att jag inte glömmer bort alla välsignelser jag fortfarande har i livet även om vissa stunder känns outhärdligt mörka.

Mera jul!

Sportfiskaren och småkidsen är hemma igen! Vi har haft en härlig kväll tillsammans och nu när de små sover tror jag att jag ska öppna julklapparna från svärisarna.

Våldsutövande män tar inte jul-ledigt

Vad skulle du göra?

Underbar middag

Nyss hemkommen från en kvällsmat intagen tillsammans med fina Företagerskan. Utan henne vore livet ack så mycket fattigare. Skratt och allvar och allt däremellan. God mat också, men ingen efterätt...tror jag måste käka en nu istället!

Fick lite bråttom

Här har jag legat i sängen och slösurfat, betalat räkningar, lyssnat på Hanna Hellquists vinter- och sommarprogram, ringt till småkidsen och Sportfiskaren och bara haft det gott. Inte ens käkat frulle än. Så visar det sig att pysselaffären har 25% på allt idag. Och så ska jag lämna tillbaka låneböcker till bibblan och lämna tillbaka en dunjacka som inte föll Stora Killen i smaken. Och 13.00 börjar Annika Östbergs vinterprat. Då vill jag vara hemma igen. Hur ska jag hinna allt detta nu då?! Rise and shine!

All by myself

Och som alltid lite handlingsförlamad. Men jag har några samtal att ringa och så några avsnitt av Downton Abbey kvar. Kommer kanske till och med orka göra något kreativt imorgon! På lördag är de tillbaka igen.

Moget övervägande

Jobbar idag. Hade inte tänkt jobba imorgon.

Skriver återrapporteringar av utvecklingsmedel som vi beviljats. Två av tre är färdiga redan. Den tredje har jag dock brottats med en del. I ansökan skrev jag att jag skulle dokumentera projektet genom att skriva en reseberättelse. Den har jag ännu inte hunnit skriva. I morse åkte Sportfiskaren och småkidsen till svärföräldrarna för att fira jul. Stora Killen och jag ensamma hemma således.

Om jag vill så kommer jag hinna skriva reseberättelsen. Om jag sitter kvar till strax innan 22.00 ikväll då larmet går på och kommer till 06.30 imorgon och går hem strax innan 21.00 då larmet går på imorgon kväll. På ett sätt vill jag. För att jag har skrivit att jag ska göra det. För att jag inte vill känna mig misslyckad som inte uppfyllt mitt åtagande.

På ett annat sätt vill jag inte. Jag vill hellre vara hemma imorgon och ägna dagen åt annat. Jag vet att ingen kommer skälla på mig eller tycka att jag är misslyckad om jag inte skriver den. Och i ärlighetens namn, vem kommer läsa den mer än en gång och ha nytta av den? Inte speciellt många, om någon.

Så alldeles nyss beslutade jag mig för att återrapportera att jag inte haft möjlighet att prioritera att skriva den och betala tillbaka de ynka tusenlappar som fanns i budget för att trycka den.

Även om det skaver lite i mig fortfarande, så ger jag mig själv en klapp på axeln.

Frid

Efter några om och men kom Stora Killen hem för en halvtimme sedan. Andas ut. Sätter på första säsongen av Downton Abbey. Popcorn, saft. Småkidsen somnade rätt sent och kommer nog sova länge. Njuter.

Bingo!

Verkar som att jag, ähum...jag menar kidsen...lyckades med att köpa ngt maken gillade i julklapp. Just nu sitter Sportfiskaren och Fixaren och dricker rött och spelar lp-skivor.

Juldagens frulle

Alltid lyxigt god!

09.27 vaknar första barnet

Helt okej för mig. Underbart med jullov! Underbart att slippa vardagens ständiga deadlines. Bara ta dagen som den kommer och fylla den med innehåll.

Julbön

Titta på The prayer Celine Dion& A Bocelli på YouTube
Hör min bön.

God Jul

Nu går allt tomtemor och lägger sig.

Nu borde vi klara oss

Förra baket är uppätet. Nu borde vi klara oss till julen kan dansas ut.

Julefrid

I skenet av adventsstjärnan ligger jag och Liten kvar i sängen för prat och gos.

Kvällsro

Tonåringen är tryggt inomhus hos kompis sedan flera timmar. Småkidsen sover, maken likaså. Efter en tuff vecka med lite fler sömntimmar än vanligt och ändå lite ork känner jag igen mig ikväll. Har kraft och ork. Kollar lite SVTPlay medan jag klipper tyger. Nu lite break med lussekatt och glögg. Det var ju ändå lucia för några kvällar sedan!

Kom till oss!

Polisen tar ett krafttag mot våld i nära relationer och lanserar sin kampanj "Kom till oss". Se filmen:



Och barnen...alla de där barnen som finns där våldet är. Och våldet är i den här filmen fysiskt, men den största delen av våldet handlar om makt och kontroll på olika sätt.

Sömnens läkande kraft

Sova på saken. Kanske det bästa tipset ever. Sömn helar, bearbetar dagens intryck, ger kraft och tid för återhämtning.

Att dessutom ha en arm att sova på och andetag att lyssna till när jag somnar in gör livet lättare.

37 år i Sverige

Idag för 37 år sedan stod det två gifta människor på Arlanda och väntade just på mig. Min mamma skickade för någon dag sedan en dikt som hon hade hittat och som beskrev så bra hur hon känner kring att vara adoptivmamma (för mig låter den "titeln" på henne konstig, hon är ju bara mamma för mig liksom). Delar med mig av den då även jag tyckte den var fin.

Den andra mamman

Hon som sörjde. Hon som bar

Kunde inte komma nära

Kunde inte finnas kvar

Ville se nån annan bära

Kunde ge ett liv en chans

Den hon inte såg sig ha

Drömde att nån annanstans

Skulle detta barn må bra

Tänk att jag fick plats i drömmen

Blev den som får kallas mor

av ett litet barn i sömnen

får se växa och bli stor

stor i trygghet, kärlek samma

som om jag var den som bar

Jag som alltid är din mamma

Jag som alltid stannar kvar

Ur ”Att adoptera” nr 6/2012

Författare Cecilia Ekhem(2009)

Omtanke

Stora Killen hade kompisar som skulle sova över. Han släntrar ned för trappan och börjar slamra i köket. Går och kollar vad han gör. Han fixar kvällsfika till sina två kompisar, trots att han själv är mätt. Gulliga unge!

För att jag kanske har något med innehållet att göra

Idag fick jag ett exemplar av den här boken. När den översattes var ett antal översättare inblandade och från en av dem fick jag frågor via mail kring begrepp som används inom socialtjänsten och socialt arbete. Jag svarade snällt på dem så gott jag kunde och vem vet, kanske hade mina svar någon inverkan på slutversionen. Den som läser får se!

Meh, det där är ju vår grej ju!

Häromveckan trodde jag Fixarn skojade när han och Sportfiskaren pratade om att gå ut och gå på kvällen. Tänkte att de raljerade lite över att jag och Grannfrun bestämt att ge oss ut på långpromenad igen.

Men så i eftermiddag när vi bjöd in grannarna på adventsfika så tog Fixarn upp det igen. Och nu är DE ute och går i vinterkvällen. De har till och med varit borta i över en timme! Och jag och Grannfrun är kvar i husen. I morgon börjar vår nya långpromenad. Vi får väl slåss om kvällspromenaderna.

Och en liten, liten, liten del av mig tror att de inte alls är ute och går utan sitter och hänger vid någon bar i Lilla Staden...om det nu finns någon öppen sådan en söndag.

Advent

Äntligen advent! Stjärnor, ljusstakar och utomhusbelysning är på plats. Minus 13 grader ute. Ett tunt täcke snö täcker marken. Fördeg till lussekatterna är satt. Snart ska jag göra mig fin inför gudstjänst. Bered en väg för Herran!

De dagar modet räcker till

Är det något jag gör dagligen, så är det att peppa andra att våga stå upp för sig själva. Jag är själv bra på det, har blivit det med åren. Mot nästan alla, men inte riktigt. Men idag har jag stått upp för mig själv mot någon jag haft svårt att göra det inför. Under trygga former och med den stärkande vissheten att Sportfiskaren och några av mina bästa vänner var hos mig i sina tankar.

Och även om jag var helt slut efteråt så var det värt varenda nervös sekund. Känslan av befrielse, upprättelse och stolthet. Kommer sova så gott i natt!