Lite i övrigt att önska

Ok. Som socialarbetare finns det ju stunder då och då i arbetslivet när det känns oerhört frestande att göra det enkelt för sig. Att i all välmening göra överilade saker som just då känns helt rätt. Och det är ju en sak. Att vi socialarbetare gör tankevurpor och inte kan ta ett steg tillbaka i den pressade situationen vi sitter med i knäet. Men att sedan ledningen inte heller tar ett steg ur situationen och funderar över om den enklaste vägen ut på kort sikt verkligen är den bästa vägen ut på lång sikt - inte bra.

Kurs i att bedöma föräldraförmåga

Två dagar har jag varit på kurs i att bedöma föräldraförmåga. Mycket intressant, både för socialarbetar-mig och föräldra-mig. Det jag mest tar med mig tror jag är:
"Den största gåvan man kan ge till sina barn är att visa känslor, sätta ord på sina känslor och hjälpa barnen att göra detsamma"
och

"Sluta stimulera barnen, respondera på deras signaler!"
Särskilt det sista var tänkvärt tycker jag. Att vår uppgift som föräldrar är i första hand inte att stimulera barnen, utan att lyssna till deras behov, kroppsspråk, frågor, kontaktförsök och möta upp så gott vi kan. Det tror jag att jag ska jobba mer på. Att verkligen stanna upp och vara lite laid-back, låta kidsen initiera kontakt och dialog.

Ibland blir det så tydligt...

...att somliga inte förändrats ett enda dugg. Ibland är ju det bra och lite najs. Ibland är det lite mindre bra och bara bedrövligt.

Har inte hittat tussilago...

...men för mig är detta ett säkert vårtecken!

Nästan medvetslöst fredagsmyyyys

OMG vad jag är t-r-ö-t-t! Tur att maken tog de tunga arbetsuppgifterna i hemmet idag och att jag lite enkelt bara gled in och övertog fredagsmyset medan maken drog på företagsfest för just nu sitter jag i soffan helt urlakad av nästan tolv timmars stenhårt skrivjobb. Trots att jag är dödshungrig har jag inte tagit mig från soffan i tv-rummet till köket på en halvtimme... Men nu så. Jag ska bara...

Det svåra arbetet

Det var ju rätt många år sedan jag arbetade med myndighetsutövning i socialtjänsten, men nu har jag fått göra ett tillfälligt inhopp. Just nu är vi på upploppet och vrider och vänder på meningar och ord och formuleringar. Så det ska bli tydligt, korrekt och med barnet i fokus.

Och åter igen inser jag att vissa saker inte förändrats speciellt mycket när det gäller myndighetsutövning i socialtjänsten. Jag har fortfarande Bo Edvardsson på min ena axel. Jag känner fortfarande en oerhörd ödmjukhet inför den makt myndighetsutövningen innebär. Och åter igen önskar jag att det fanns ett facit, att vi kunde se in i framtiden, men i brist på det är min vägledning att jag ska kunna se det här barnet i ögonen om tio, tjugo år och säga att utifrån det vi visste då trodde vi att det här skulle bli det bästa för dig.

Redo för riktiga spel

Lillkillen har äntligen kommit in i åldern då det går att spela spel på riktigt med honom. Han fixar reglerna, fixar att förlora, blir superglad om han vinner och har tålamod att hålla ut ett helt spel. Najs!

Fick tårar i ögonen

I vårens repertoar ingår Ola Gjeilos "Maria Rubens Rosa". Idag hade vi den fantastiske körledaren Bo Johansson som inhyrd maestro. Den första varianten av stycket var inte så illa tyckte jag, men i jämförelse med hur det lät fem minuter senare när Bo gett oss lite instruktioner, så lät ju den första versionen helt beige! OMG, vi kan ju verkligen sjunga i ff! Länge! Och rent!

Vår ordinarie maestro stod med tårar i ögonen när vi hade avslutat vårt sista framförande av stycket! Skön känsla för oss i kören!

En något kortare arbetsvecka

På motorvägen nästan framme i Storstaden för att summera våra engelska gästers studiebesök och avsluta med fest på kvällen:
- Hej, det är förskolan, Liten kräks, någon måste komma och hämta henne så fort som möjligt.
Maken fick ila från ett möte och när jag strax efter midnatt skickade ett "Vaken?"-sms och fick till svar: "Jepp, har nyss torkat spya. Hoppas du har roligt. Kram." så kom det dåliga samvetet som ett brev på posten. Körde extra fort hem!

Idag var i alla fall jag hemma med kräkisen. Tre viktiga saker var jag tvungen att ställa in, men nu är klockan halvsju och världen har inte fallit samman på grund av det, skönt!

Just nu är jag helt trött och längtar efter att få gå och lägga Liten så att jag får sova en timme. Sen ser jag fram emot Skavlan och ostbågsskruvar!

Kanske den lyckligaste socialarbetaren i världen

I eftermiddag gällde det. Idag kom tio personer från ADVA till Lilla Staden och jag var värdinna för eftermiddagens program. Jag hade bjudit in Brottsofferjouren och Krismottagning för män att informera om sin verksamhet och jag informerade om delar av den verksamheten jag ansvarar för. Det blev en lyckad eftermiddag och jag hoppas att våra gäster fick bra information och även inspiration med sig.

När jag gick hemåt efter en lång, intensiv dag satte jag på den här i lurarna (bästa vinnarlåten på länge!) och helt plötsligt fylldes jag av ett bubblande glädjerus och hoppsastegade hemåt (var nog en och annan kommuninvånare som lyfte på ögonbrynet... Nöjd och stolt över Brottsofferjourens representant, Krismottagningens representanter och mig själv. Vi är så bra och tillsammans gör vi skillnad för våldsutövare, våldsutsatta och barn som upplever våld i hemmet. Kul att få möjlighet att berätta om vårt arbete för andra och att vi gjorde det med bravur och på engelska dessutom!

Ännu en intensiv arbetsvecka!

Första dagen avklarad med en föreläsning, handledning och så deltagande i ett samverkansarrangemang! I höstas besökte vi ju ADVA i England och några dagar framöver kommer jag vara upptagen med att göra deras studiebesök i Sverige så bra som möjligt. På onsdag eftermiddag är jag värd för deras besök i Lilla Staden. Så när fredagen är slut kommer jag andas ut! Och fredagsmyyyyysa!

Internationella kvinnodagen

http://www.causeofdeathwoman.com/
En informativ sida med bra reportage och fina bilder. Ett stort plus är metodmaterialet som går att ladda ned och använda!

Jag jobbar gratis efter 15.51.

För att jag har en snippa. Galet! Självklart hakar jag på! Du då?

Lite extra taggad

På kören förra veckan:
- Jaha, vad ska du prata om på måndag då?
- ?
- Ja, du skulle ju komma och prata hos oss på lunch-mötet!
- Ja, just det, det ja, jo, jag ska prata om våld i nära relation.
- Jaha...(suckar)...det.

Idag gäller det, hoppas att jag lyckas få någon intresserad!

Gratis inträde på badhuset...

...innebar kö in på badhuset igår! Och varför köa om det var gratis - jo, det var endast gratis för skolungdomar, så jag och Liten fick snällt betala. Många människor var det och det är vi inte så vana vid. Vi brukar ju vara där på mina lediga tisdagar och då kan det faktiskt vara så att det bara är vi där. Lillkillens kommentar när vi kom hem säger väl allt om klimatet på badhuset igår:
- Mamma, det hade varit mycket bättre om bara vår familj hade sportlov.

Ja, det håller jag verkligen med om!

Det här med skilsmässa har sina positiva sidor

Jag älskar ju att baka. När grannen åkte utomlands en vecka fick jag låna deras köksassistent. Och blev såklart helt kär! Materialisten i mig vaknade big time och jag bara MÅSTE HA en egen köksassistent!

Efterlyste en på facebook och fick napp. Visade sig att han och hans f.d. fru fick köksassistenten i bröllopsgåva (mycket generöst måste jag säga, den är ju rätt dyr!) och när de separerade så fick han köksassistenten. Men han använder den inte så jag fick köpa den! Om några dagar kommer alltså en köksassistent hem till mig. Mycket trevligt!