Dag 04 - En låt som gör dig ledsen

Det finns faktiskt få låtar som gör mig ledsen. Däremot finns det låtar som jag kan lyssna på när jag redan är ledsen. Jag kom bara på en låt som gör mig ledsen. "Bomull och blad" av och med Irma Schultz Keller. Den kommer från skivan "Andas Fritt" och när jag och Stora Killens pappa separerade lyssnade jag mycket på hela skivan. Den här låten är som sagt en låt som gjorde mig ledsen och när jag tog fram skivan idag och lyssnade på låten kände jag att den fortfarande gör intryck på mig, även om det aldrig var ett alternativ att inte separera så är det ändå en sorg; att inte få ha sitt barn hela tiden och att inte kunna ge sitt barn allt det jag drömde om. Hittade den varken på Youtube eller Spotify dessvärre, men här kommer texten.

Bomull och Blad
Jag sörjer all tysta mornar då tystnaden inte bar någon ro.
Jag sörjer den här sista sommaren som blev mörk av bristande tro.
Jag hade velat fotografera dig, när du somnat och vi bäddat ner dig och kvällen var ljus och sval
och vi körde dig hem ifrån sol och bad och du var trygg och du var glad
i en kärra med bomull och blad

Den bilden ville jag visa dig när livet bär emot,
när du undrar hur det kom sig att mörkret kunde slå rot.
Den bilden skulle visa all kärlek som vi kände för varann och för dig,
all ömhet och att vi älskar dig mer än någonting på vår jord.

Jag minns hur vi gick den där stigen och körde kärran så försiktigt och lätt,
att mitt i den varma sommaren känna att något gått snett.
Att kanske är det här den sista gången nu som jag går på denna stig,
nästa sommar är du här med din far,
och jag räknar dagarna till vår tid.

Ja, det var den sista sommaren som jag gick på denna stig
och nu är du där med din far och jag räknar dagarna,
räknar timmarna,
räknar minuterna,
räknar sekunderna,
till vår tid.