Gott Nytt År

Snart åker vi iväg för att fira nyår med Fröken Granit och hennes familj. Desserten står i kylen och jag hoppas jag inte glömmer bort att ta med den!

2012 har varit ett omtumlande år. Som projektledare för studieresan till Professorn slet jag verkligen hårt med framför allt de praktiska detaljerna och det belönade sig för resan blev SÅ lyckad! Körresan till England var också rolig, men inte på samma sätt och faktiskt inte lika rolig som tjänsteresan till USA. I övrigt har jobbåret 2012 varit det år då jag insett att allt är inte som jag trott och även om det kan kännas trist så är det ju bättre att kunna utgå från hur det verkligen är. Mitt jobb är en stor källa till glädje, det tror jag ingenting kan ändra på.

När det gäller föräldraskapet till Stora Killen så har det i sanning varit fler uppförsbackar än nedförsbackar. Utan att lämna ut Stora Killen alltför mycket så kan jag ju med emfas säga att jag definitivt kommer kunna vara ett stöd till mina vänner när de blir tonårsföräldrar. Tror jag varit med om det mesta det här året. Önskar så innerligt en förändring under 2013, men ska jag vara ärlig så tror jag inte riktigt på det. Bara att bryta ihop lite nu och då och gå vidare. I nöden prövas vännen och det är smärtsamt att inse att några jag trodde skulle finnas där inte gjorde det. Inte alls eller inte i den utsträckningen jag trodde. Å andra sidan har det varit glädjande att se vilka som tagit ett steg fram, som inte backat, som stått kvar, som verkligen har funnits där på olika sätt. De har betytt allt!

Så 2013 kommer vara ett år då jag kommer behöva vara mer strategisk än tidigare, både på jobbet och hemma. Så att jag håller och orkar i längden. Det syns tydligt på antalet bloggposter att 2012 innehållit andra saker som krävt min energi, har bara bloggat hälften så mycket det här året som de tidigare åren och inte alls läst andras bloggar i samma utsträckning som tidigare. Tror att 2013 kommer vara ett prövningarnas år och ber om styrka att inte bara överleva det, utan leva det. Och att jag inte glömmer bort alla välsignelser jag fortfarande har i livet även om vissa stunder känns outhärdligt mörka.

Mera jul!

Sportfiskaren och småkidsen är hemma igen! Vi har haft en härlig kväll tillsammans och nu när de små sover tror jag att jag ska öppna julklapparna från svärisarna.

Våldsutövande män tar inte jul-ledigt

Vad skulle du göra?

Underbar middag

Nyss hemkommen från en kvällsmat intagen tillsammans med fina Företagerskan. Utan henne vore livet ack så mycket fattigare. Skratt och allvar och allt däremellan. God mat också, men ingen efterätt...tror jag måste käka en nu istället!

Fick lite bråttom

Här har jag legat i sängen och slösurfat, betalat räkningar, lyssnat på Hanna Hellquists vinter- och sommarprogram, ringt till småkidsen och Sportfiskaren och bara haft det gott. Inte ens käkat frulle än. Så visar det sig att pysselaffären har 25% på allt idag. Och så ska jag lämna tillbaka låneböcker till bibblan och lämna tillbaka en dunjacka som inte föll Stora Killen i smaken. Och 13.00 börjar Annika Östbergs vinterprat. Då vill jag vara hemma igen. Hur ska jag hinna allt detta nu då?! Rise and shine!

All by myself

Och som alltid lite handlingsförlamad. Men jag har några samtal att ringa och så några avsnitt av Downton Abbey kvar. Kommer kanske till och med orka göra något kreativt imorgon! På lördag är de tillbaka igen.

Moget övervägande

Jobbar idag. Hade inte tänkt jobba imorgon.

Skriver återrapporteringar av utvecklingsmedel som vi beviljats. Två av tre är färdiga redan. Den tredje har jag dock brottats med en del. I ansökan skrev jag att jag skulle dokumentera projektet genom att skriva en reseberättelse. Den har jag ännu inte hunnit skriva. I morse åkte Sportfiskaren och småkidsen till svärföräldrarna för att fira jul. Stora Killen och jag ensamma hemma således.

Om jag vill så kommer jag hinna skriva reseberättelsen. Om jag sitter kvar till strax innan 22.00 ikväll då larmet går på och kommer till 06.30 imorgon och går hem strax innan 21.00 då larmet går på imorgon kväll. På ett sätt vill jag. För att jag har skrivit att jag ska göra det. För att jag inte vill känna mig misslyckad som inte uppfyllt mitt åtagande.

På ett annat sätt vill jag inte. Jag vill hellre vara hemma imorgon och ägna dagen åt annat. Jag vet att ingen kommer skälla på mig eller tycka att jag är misslyckad om jag inte skriver den. Och i ärlighetens namn, vem kommer läsa den mer än en gång och ha nytta av den? Inte speciellt många, om någon.

Så alldeles nyss beslutade jag mig för att återrapportera att jag inte haft möjlighet att prioritera att skriva den och betala tillbaka de ynka tusenlappar som fanns i budget för att trycka den.

Även om det skaver lite i mig fortfarande, så ger jag mig själv en klapp på axeln.