Redan nyårsafton?!

Känner mig som en tant nu verkligen men OMG vad tiden bara springer förbi fortare och fortare! Dessvärre verkar jag inte fatta att jag blir äldre och äldre utan jag låtsas att jag inte behöver sova alls när jag är ledig. Så just nu sitter jag med lite huvudvärk som jag snart ska bota med två panodil.

Ja, det här året, vad jag jag skriva om det. Alltså det har lunkat på ganska bra. Fotoutmaningen kom jag av mig med innan halvtid. Tyvärr. Men det blev ett krav och inte roligt och jag är inte bra på att skapa helt onödiga krav på mig. Det finns så många krav ändå!

Januari: Började med en härlig tur till brorsan och hans familj. Hela familjen åkte och vi hade så najs ihop. Minsting fortsatta med sin dans, Lillkillen tog paus från aktiviteter den här våren och jobb, skola och förskola började igen och svosch så var vi i vardagen. Insåg att jag inte riktigt trivdes i min kropp och eftersom arbetsgivaren bekostar medlemsskap i Viktväktarna så gick jag med i det. Målet var att trivas i min kropp igen lagom till ett bröllop i juni då jag skulle sjunga solo.

Februari: Kvinnorna i kören åkte på en liten egen grej med sol, värme, gott tilltugg och lite egen-SPA. Det var fortfarande vinter med snö och kyla så det blev några fina timmar utomhus. På jobbet fortsatte vi genomföra projektet som jag ansökt om medel till; att implementera Signs of Safety. Mycket intressant metod och utbildningen hölls av en härlig kvinna!

Mars: Jag engagerade mig ideellt för mångfald. Möjligen 2014 års bästa beslut. Det har gett mig så mycket!

April: Utbildningen jag påbörjade vid Uppsala Universitet kring mäns våld mot kvinnor startade. Våren hade kommit och jag hade aldrig förr varit i Uppsala så det var en trevlig utflykt och jag tog verkligen tillvara på fritiden och gjorde färdigt nästan alla de hemuppgifter vi fick där och då. Pappa tog en till vända till stroke-enheten för samma symtom som tidigare men tack och lov var det inte heller denna gång någon stroke, propp eller hjärnblödning, bara det gamla vanliga illamåendet och yrseln som beror på trånga artärer till lillhjärnan i kombination med lågt blodtryck... Jag och småkidsen hälsade på en kollega som hade gravida får och eftersom hon sa att de snart skulle lamma så hade jag förberett mig noga genom att googla och kolla filmer på youtube. Och faktiskt, vi fick se tre lamm födas när vi var där - så häftigt!

Maj: Körens vårkonsert med ett mycket bra och publikvänligt program. Avslutningar på det ena och det andra och så bestämde sig Lillkillen för att prova på att spela ett instrument så vi anmälde honom till höstens kurser. Vände SD ryggen när de kom i närheten. Det andra utbildningstillfället på tre dagar i Uppsala. Varmt och skönt och lika effektiv denna gång på fritiden! Skönt att vara i princip klar när jag kom hem. Inköp av studsmatta typ tio år efter alla andra, men bättre sent än aldrig!

Juni: Skolavslutningar, midsommar och äntligen sommar! Jag fick förtroendet att sjunga på en kollega och väns bröllop - mycket ärofyllt! OCH jag nådde mitt mål, nu trivdes jag i min kropp och sammanlagt hade jag gått ned 11 kilo. Min nya chef började och det var ett verkligt lyft för mig!

Juli: Äntligen semester för min del, fem veckor sammanlagt! Sommarens höjdpunkt med brorsans bröllop! Svenhippa i Göteborg några veckor innan bröllopet. Roligt och varmt! Bröllopet var roligt och regnigt! Och fint! Även då fick jag äran att sjunga.

Augusti: Jag tog med mig småkidsen och åkte upp till Företagerskan, en resa på 54 mil från mig till henne. Vi hade mysiga dagar där! Från att ha haft en kort page a la Lotta på Bråkmakargatan klippte sig Minsting ännu kortare och det blev SÅ fint! SÅ hon liksom!

September: The födelsedagskarusellen  är i gång! Och vardagen igen.

Oktober: Födelsedagskarusellen fortsätter. Vi tillbringade en helg på SPA för att fira mammas födelsedag - mycket trevligt och gott! Några svamputflykter blev det också!

November: Födelsedagskarusellen tog äntligen slut i och med pappas födelsedag! Mitt arbete kring våld i nära relationer uppmärksammades och det var oerhört roligt! Vi överraskade också Företagerskan på hennes 40-årsdag med lite kalas som hennes syster fixat. Mycket roligt och jag var mäkta impad av att ingen av småkidsen försade sig dagen innan då hon var här och hälsade på oss. Flyttade till nytt kontor med sjöutsikt!

December: avslutningar och Lucia och invigning av vår nya behandlingsenhet där jag ingår. Och så julen förstås. Tyvärr har pappa åter hamnat på sjukhus sedan natten till igår. Tack och lov visade datortomografin inga förändringar utan det är åter samma problem som tidigare. Vi firar hemma tillsammans runt fondue-grytan och det ser jag fram emot.

Tacksam för ett övervägande härligt 2014! Ser fram emot 2015 med tillförsikt bara Sportfiskaren kommer hem med panodilen snart...

#decemberöverenskommelsen

Tack Sveriges politiker för att ni visat SD att 87% faktiskt är mer än 13%. Verkar som att SD sköt sig själva i foten när de förmedlade att de skulle fälla varenda budgetproposition som inte inkluderade deras rasistiska politik kring människor som vill använda asylrätten. Jag är nöjd att Sveriges politiker nu stått upp för allas lika värde. Det är dock oerhört skrämmande att vi är i det läget att det behövs.

Men som sagt, detta var en härlig försenad julklapp!

I så god tid!

Plötsligt händer det! Här sitter jag klockan tidigt på kvällen två dagar innan julafton och gör det jag brukar göra typ oerhört tidigt på julaftonsnatten.

Mamma och pappa brukade alltid ge oss en julklapp på morgonen, dock inte i den berömda julstrumpan utan genom att göra en julklapps-skattjakt bestående av kluriga rim som i slutänden ledde oss fram till julklappen.

Storfiskarens familj hade den traditionella julstrumpe-julklappen så nu har vi två traditioner som vi försöker bevara.

Jag rimmar således. Och vi har tre kids i huset, varav två kan läsa. Så. Två rim-skattjakter och en bild-skattjakt. Brukar ta ganska lång tid, alltför lång när en börjar med det runt 00:00 natten innan julafton. Men nu bloggar jag till och med om det innan jag är klar för jag är fortfarande pigg och ute i god tid! Så najs!

Arg är dagens emotion

Jaha. Idag har jag varit arg mest hela tiden.

Först på Södertörnspolisens s.k. Kvinnoregistret. När jag lyssnade på programmet så blev jag så förbannad å de våldsutsattas vägnar att jag fick tårar i ögonen.

Sedan på fb-vänner som går på myter om hemlösa EU-migranter (oftast romer) och verkar tro att de sitter frivilligt utomhus i denna kyla och försöker få ihop pengar till mat genom att vädja till andras medmänsklighet trots att de egentligen inte behöver för egentligen har de ju en hoper pengar att leva av.

Sedan på hantverkare som inte kommunicerar med berörda parter utan planerar sitt arbete utifrån hypotetiska antaganden (som då så klart visade sig vara helt fel).

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Underbara jobb!

Vissa föreläsningar känns viktigare än andra. Som förra veckan då jag föreläste för förvaltningsrätten om hedersrelaterat våld och förtryck. Bonusen syns på fotot, en fin kokbok med regional förankring!

Systerskap 2

Det finns människor som är ganska lika en, även om det skiljer en del i ålder och livssituation i övrigt. Och en umgås kanske inte så väldigt mycket AFK, men tillbringar en del tid online och driver frågor som är viktiga för en. Det skapar ett särskilt band, som är speciellt och för mig är det också väldigt betydelsefullt. Jag har liksom inte varken tid eller ork att lägga ned tid och engagemang i människor som inte delar de värderingar jag tycker är viktigast eller som går omkring och är buttersmurfar utan att göra något åt saken.

Så att ha en hoper medsystrar runt sig, som delar kampen för mänskliga, kvinnors och barns rättigheter, är helt fantastiskt! Jag är så glad över mina medsystrar som står bredvid mig på barrikaderna, som också vill göra skillnad, som inte bangar, som finns där.

Ni äger! VI äger! #nätkärlek till er!

Mitt nya kontor

Riktigt spännande saker händer på mitt jobb! Ledningen har skapat en ny behandlingsenhet av alla oss som arbetar med stöd och behandling. Vi har fått en enhetschef och ska även samlokaliseras (förutom några som ska sitta kvar i en samverkanslokal) och jag är äntligen på plats på mitt nya kontor. Idag tog jag emot mina första besök på mitt nya kontor och det är då en upptäcker saker liksom, när det är skarpt läge;

1. När dörren till mitt kontor stängs, låser den sig automatiskt (och nej, det finns ingen sådan däringa pigg som en kan flytta på vid låskolven, då hade jag uppenbarligen gjort det), vilket innebär att jag låser in mina brukare. Det känns ju mindre bra av två orsaker; dels för att våld i nära relation bland annat kan innebära att våldsutövaren låser in den våldsutsatta och dels för att vi liksom redan prutat på "min" säkerhet genom att det inte finns en s.k. säkerhetsdörr på mitt kontor (en andra dörr så att det alltid finns två utvägar från kontoret) och att den nu enda befintliga dörren som finns är låst känns inte alls bekvämt.

2. Det ekar väldigt mycket på mitt kontor och det har jag lagt märke till tidigare förstås men jag tänkte att det försvinner när möbler är på plats, men icke. Det ekar fortfarande en hel del på kontoret. Jag hoppas att det går att få ljudabsorbenter på plats.

3. Den ovan nämnda dörren läcker ljud som ett såll. Eller mer faktiskt. När jag själv satt i samtal idag så hörde jag väldigt väl när personer gick ute i korridoren. Så när jag hade samverkansmöte med den personalgrupp som arbetar med våldsutövare så gjorde vi ett experiment där två satt kvar inne på mitt kontor och samtalade och en stod utanför och lyssnade. Det hördes exakt vad som sades inne på mitt kontor när vi pratade i normal samtalston. Det lär inte ligga i linje med den sekretesslagstiftning som mitt arbete omfattas av. Mitt emot ligger en tvättstuga där inte bara dem som är på samma våning som mitt kontor tvättar utan även de som bor på andra våningar. INTE bra.

Med det sagt är jag ändå mycket nöjd med mitt nya kontor. Jag fick välja färger till väggarna och har fått alla möbler på plats. Dessutom har jag sjöutsikt - det är inte illa! Längtar redan till onsdag när jag ska dit igen!