Bu för Katerina, heja Clara

Katerina J tycker att vi kvinnor ska göra vad vi kan för att undvika att bli våldtagna. Ja, visst ska halva mänskligheten anpassa sig till några promille av den andra halvan...Eller inte. Och några av råden är ju så korkade, som t.ex. "spring inte i naturen på ensliga stigar osv". Nu springer jag inte i naturen, men jag går ju där och jag går i naturen just för att få vara nära naturen och ibland till och med plocka lite av det som finns där och det är sällan som blåbär och kantareller växer på naturens motorvägar...I alla fall, en del av råden är bättre, som det att det är bra att ha gjort en handlingsplan i huvudet. Men i det stora hela var det ju inte mycket att hänga i den barriga julgranen så att säga, vilket Underbara Clara på ett bra sätt skrivit om:

http://www.underbaraclara.nu/185628/2011/01/05/stanna-hemma-nar-det-ar-morkt/

Vi är ett bra team!

När jag och Sportfiskaren kan ta med hela familjen på restaurang utan att skämmas för hur kidsen beter sig, varken inför andra gäster eller personalen som arbetar där - då tycker jag att vi har gjort ett gott jobb som föräldrar. High five till oss Sportfiskaren!

Jul hos stora bror

Det året som Stora Killen är hemma hos mig och firar jul är även min brorsa med familj med. Det året Stora Killen inte firar jul med oss så firar brorsan med sina svärföräldrar. Nu är det dags för julfirande med brorsan och den här gången bestämde vi oss för att min familj och mina föräldrar skulle åka ned till honom.

På väg hit kräktes Liten två gånger i bilen. Magsjuka. Inte kul. Så Sportfiskaren och Liten får stanna på hotellrummet när jag och pojkarna åker till brorsan och jular oss. Men eftersom vi är fem så har vi två hotellrum så om Sportfiskaren tröttnar på det ena kan han ju gå in på det andra och få lite omväxling...

Trodde aldrig jag skulle skriva det här...

...men jag föredrar -17 grader och plogade gångvägar framför -5 grader och oplogade gångvägar. Höll på att lägga mig i en snödriva och självdö.

Vill ju inte göra bort sig

Stora Killen är inte direkt någon ute-människa. Fick han bestämma skulle han inte behöva gå ut mer än högst en gång i veckan eller så. Men varje dag behöver han frisk luft tycker jag, så då tvingar jag ut honom. Ibland sitter han av den förutbestämda tiden i vårt uterum. Sällan gör han något med sin tid ute, typ går en promenad till eller med en kompis, tar chansen att vara med oss andra när vi är ute.

Idag fick han i alla fall en uppgift; att skotta.
- INTE på framsidan i alla fall!
Åh, suck, denna rädsla för att göra bort sig, att behöva stå där på framsidan och skotta med risk att någon i hans ålder eller än värre någon äldre än honom (men i samma skola) kom förbi och såg honom! Men, jag förstår honom så nu kommer vår vedväg från altan över gräsmattan fram till förrådet bli noggrant (hrm) skottat.

Personligen...

...kommer jag minnas Per Oscarsson mest för hans roll som Orvar i "Bröderna Lejonhjärta" - en frihetskämpe, vars engagemang och mod stärkte andra.

Utvecklingsfas(a)

Vad det märks väl när Liten kommer in i en utvecklingsfas! Hon är helt klart det mammigaste barnet jag haft och sedan några dagar tillbaka har hon återgått till superdupermammig. Nattningen har blivit en kamp utan dess like mellan Liten och John Blund. Hon vill verkligen inte somna utan skriker och skriker trots att hon är trött. Så blir det längre och längre mellan skrikanfallen och snyftningarna ebbar ut och så somnar hon till slut. Stackars, stackars Liten - hoppas hon utvecklats färdigt för den här gången snart.