Nezeril i all ära...

...men när Litens näsa är helt igentäppt av snor så hon inte kan äta så hjälper faktiskt mamma-mjölken snabbare. Är det inte fantastiskt så säg!

Same, same?

Är det inte konstigt att jag tycker det är roligare att skotta snö på taket än på uppfarten? Så är det i alla fall! Liten sov i vagnen och grabbarna var på baksidan och lekte under tiden som jag skottade fram taket.

Otålig

Igår fick ja mina fina tyger från JNY design. Blev sy-sugen på en gång och satte igång att rita mönster och sedan klippa ur fram och bakstycke. Idag kom jag på att jag ju glömt att tvätta tyget först! Ooops! Så jag sicksackade det jag redan klippt till och kastade sedan in resten av alla tyger i maskin och tack vare det kommer det bli en tidig kväll ikväll. Vilket ju passar bra med tanke på att Liten kanske inte kommer sova lika bra som vanligt.

Hade alldeles glömt bort...

...hur jobbigt det är att ha en sjuk liten bebis! Liten är sjuk för första gången i sitt liv. Snorig, hostig, ögonen rinner och så feber på 38 grader. Inte så hög, men tillräckligt för att skapa obehag i en liten kropp som bara vet hur det är att vara frisk (tack och lov!). Det är så jobbigt att inte kunna göra så mycket mer än att försöka se till att snoret försvinner så hon kan äta, sänka febern så hon får sova och så vara nära, nära, nära. Ikväll låg hon bara och gnydde klagande i min famn. Stackars liten Liten! Önskar så att jag kunde trolla henne frisk!

Jämställdhet i praktiken

Igår insåg jag att det bara är en månad kvar till jag börjar jobba. Jag tittade på Liten och tänkte:
- Hur ska jag klara mig utan henne!

För det är ju en sak att sträva efter jämställdhet i teorin och något helt annat att göra det i praktiken. Och det handlar inte om att jag inte tror att Sportfiskaren kan ta hand om Liten, för det är klart att han kan det. Nej, det handlar om mina egna starka band till Liten men också om mitt dåliga samvete. En del av mig vill jämställdhet och längtar efter jobbet. Den andra sidan lever kvar i en mammaroll som bygger på mossiga föreställningar om att mammor ska vara hemma med sina bebisar för att vara bra mammor. Ja, jag har faktiskt dåligt samvete ibland för att jag ska börja jobba snart. I min omgivning finns det faktiskt människor som lite nu och då spär på mitt dåliga mamma-samvete med kommentarer som:
- Va, ska du börja jobba redan?! Men hur gammal är Liten?
- Hur ska det gå med amningen då?!
- Men hon är så liten, hon behöver ju dig!
- Jag skulle aldrig kunna lämna min bebis när h*n är så liten!

Fast jag tror på jämställdhet och jag tror att den bygger på att jag och Sportfiskaren delar på de olika ansvarsområdena i vårt liv, bland annat barnen. Jag tror inte att jag är oumbärlig för Liten, det går precis lika bra med Sportfiskaren och för oss som familj tror jag det är super att vi delar på föräldraledigheten. Dessutom får jag både äta och behålla kakan; jag får både arbeta (jag älskar mitt jobb) och vara hemma (jag älskar att vara hemma). Så när det där dåliga samvetet kommer förklarar jag för mig själv att det är min mossiga föreställning om hur en bra mamma är som försöker göra sig hörd. Det fungerar oftast väldigt bra.

Omtanke

Min pappa ska passa grabbarna när jag är borta ikväll. Han kom för fyrtio minuter sedan och har skottat uppfarten åt oss. Slängde ett öga ut genom fönstret förut för att se vad han gjorde och då stod han och borstade av snön från min bil. Det är väldigt omtänksamt!

Middagen

Jag tycker det är så skönt när jag eller maken varit duktiga att göra mat i förväg som det bara är att ställa in i ugnen och så sköter den sig själv tills dess att middagen är serverad! Idag gjorde jag paj på förmiddagen som jag bara kan ställa in i ugnen nu och blogga under tiden som den blir klar. Åh, vad bra, sådant gör mig glad!