De där kidsen alltså. Den där fantasin de har. Den som inte studsar mot föreställningar och hinder utan som bara flödar fritt. Idag gick Liten och delade ut stenar som hade fått målarfärg på sig (Sportfiskaren målar huset). Jag fick välja om jag ville ha de små, mellan eller stora. Jag valde lite oengagerat men hennes entusiasm smittade av sig. När jag tittade på dem lite mer noggrant så såg jag ju att de där ihopklumpade stenarna verkligen kunde beskådas med viss andakt. Det är en av de bästa sakerna med att ha barn, att få lära sig en massa nya saker och att få kontakt med den barnsliga sidan.
