Arg är dagens emotion

Jaha. Idag har jag varit arg mest hela tiden.

Först på Södertörnspolisens s.k. Kvinnoregistret. När jag lyssnade på programmet så blev jag så förbannad å de våldsutsattas vägnar att jag fick tårar i ögonen.

Sedan på fb-vänner som går på myter om hemlösa EU-migranter (oftast romer) och verkar tro att de sitter frivilligt utomhus i denna kyla och försöker få ihop pengar till mat genom att vädja till andras medmänsklighet trots att de egentligen inte behöver för egentligen har de ju en hoper pengar att leva av.

Sedan på hantverkare som inte kommunicerar med berörda parter utan planerar sitt arbete utifrån hypotetiska antaganden (som då så klart visade sig vara helt fel).

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Underbara jobb!

Vissa föreläsningar känns viktigare än andra. Som förra veckan då jag föreläste för förvaltningsrätten om hedersrelaterat våld och förtryck. Bonusen syns på fotot, en fin kokbok med regional förankring!

Systerskap 2

Det finns människor som är ganska lika en, även om det skiljer en del i ålder och livssituation i övrigt. Och en umgås kanske inte så väldigt mycket AFK, men tillbringar en del tid online och driver frågor som är viktiga för en. Det skapar ett särskilt band, som är speciellt och för mig är det också väldigt betydelsefullt. Jag har liksom inte varken tid eller ork att lägga ned tid och engagemang i människor som inte delar de värderingar jag tycker är viktigast eller som går omkring och är buttersmurfar utan att göra något åt saken.

Så att ha en hoper medsystrar runt sig, som delar kampen för mänskliga, kvinnors och barns rättigheter, är helt fantastiskt! Jag är så glad över mina medsystrar som står bredvid mig på barrikaderna, som också vill göra skillnad, som inte bangar, som finns där.

Ni äger! VI äger! #nätkärlek till er!

Mitt nya kontor

Riktigt spännande saker händer på mitt jobb! Ledningen har skapat en ny behandlingsenhet av alla oss som arbetar med stöd och behandling. Vi har fått en enhetschef och ska även samlokaliseras (förutom några som ska sitta kvar i en samverkanslokal) och jag är äntligen på plats på mitt nya kontor. Idag tog jag emot mina första besök på mitt nya kontor och det är då en upptäcker saker liksom, när det är skarpt läge;

1. När dörren till mitt kontor stängs, låser den sig automatiskt (och nej, det finns ingen sådan däringa pigg som en kan flytta på vid låskolven, då hade jag uppenbarligen gjort det), vilket innebär att jag låser in mina brukare. Det känns ju mindre bra av två orsaker; dels för att våld i nära relation bland annat kan innebära att våldsutövaren låser in den våldsutsatta och dels för att vi liksom redan prutat på "min" säkerhet genom att det inte finns en s.k. säkerhetsdörr på mitt kontor (en andra dörr så att det alltid finns två utvägar från kontoret) och att den nu enda befintliga dörren som finns är låst känns inte alls bekvämt.

2. Det ekar väldigt mycket på mitt kontor och det har jag lagt märke till tidigare förstås men jag tänkte att det försvinner när möbler är på plats, men icke. Det ekar fortfarande en hel del på kontoret. Jag hoppas att det går att få ljudabsorbenter på plats.

3. Den ovan nämnda dörren läcker ljud som ett såll. Eller mer faktiskt. När jag själv satt i samtal idag så hörde jag väldigt väl när personer gick ute i korridoren. Så när jag hade samverkansmöte med den personalgrupp som arbetar med våldsutövare så gjorde vi ett experiment där två satt kvar inne på mitt kontor och samtalade och en stod utanför och lyssnade. Det hördes exakt vad som sades inne på mitt kontor när vi pratade i normal samtalston. Det lär inte ligga i linje med den sekretesslagstiftning som mitt arbete omfattas av. Mitt emot ligger en tvättstuga där inte bara dem som är på samma våning som mitt kontor tvättar utan även de som bor på andra våningar. INTE bra.

Med det sagt är jag ändå mycket nöjd med mitt nya kontor. Jag fick välja färger till väggarna och har fått alla möbler på plats. Dessutom har jag sjöutsikt - det är inte illa! Längtar redan till onsdag när jag ska dit igen!

Systerskap 1

Jag har gått och funderat på det här med systerskap några dagar, så det kommer några inlägg på det temat.

Det första handlar om det familjära systerskapet.

Jag har förmånen att vara med i ett nätverk för mångfald och en av dem som är aktiva där är två systrar. Jag avundas dem så. De bor nära och de gör så mycket tillsammans. Vardagsgrejor och upp-på-barrikaderna-grejor. De verkar ha så roligt tillsammans och jag vill också ha det så. Jag vill också ha nära till min syster, så att vi kunde dansa zumba ihop lite oftare, låta kusinerna springa av sig ihop, stå på barrikaderna tillsammans och bara ha den där vardagskontakten liksom.

Det skulle jag vilja.

Ibland vill jag bara bry mig lite mindre

Ibland tänker jag på alla dem som inte gör något för att ta ställning för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter eller barns rättigheter. Så skönt det måste vara tänker jag ibland. Att slippa bli förbannad minst en gång om dagen över orättvisor världen över Att slippa känna att det är viktigt att visa att jag tar ställning på ett tydligt sätt, inte bara inuti. Att bara gå omkring och leva mitt liv och inte jaga upp mig särskilt mycket över att människor, små som stora, kränks dag efter dag på olika sätt av både individer och stater världen över. Så tänker jag ibland.

Ser på #minröst

Det är SD:s politik som skärskådas. Jag orkar inte ens skriva något om det på varken twitter eller fb. Jag är så TRÖTT på SD:s splittrande politik. Punkt.