För drygt ett år sedan engagerade jag mig ideellt för mänskliga rättigheter. Så nu arbetar jag för mänskliga rättigheter (med fokus på att få leva ett liv utan hot och våld) dagtid och på min fritid arbetar jag för mänskliga rättigheter (med fokus på antirasism och HBTQI-frågor). Det är nog en av de bästa saker jag gjort faktiskt. Styrkan i att få göra saker med andra engagerade människor gör att jag står ut de dagar jag egentligen bara vill skrika över normaliseringen av rasism i detta land.
Och både på mitt jobb (främst jämställdhetsarbete) och på min fritid (främst jämlikhetsarbete) har jag insett att kampen för mänskliga rättigheter hela tiden måste drivas för det finns alltid krafter som vill trampa på de mänskliga rättigheterna. Det går inte att luta sig tillbaka och tänka att nu har jag (eller andra) gjort mitt. Nej, kampen för mänskliga rättigheter måste drivas alltid och hela tiden och om en gör det tillsammans med andra så blir det ännu mäktigare!
