Dömd på samtliga åtalspunkter blev han så igår, Josef Fritzl. Helt rätt, men eftersom han är så gammal känns det ändå orättvist för han kommer troligtvis inte sitta inspärrad så länge som hans dotter satt inspärrad. Det finns inga ursäkter, men jag undrar ändå - finns det något att lära?
Under rättegången berättade han att han aldrig känt sig älskad som barn, att han själv utsattes för misshandel och försummelse. Kan det vara en förklaring? Ja, delvis. Alla barn som utsätts för fysiska, psykiska och/eller sexuella övergrepp blir inte förövare, men många vuxna som utsätter barn för olika övergrepp har själva som barn utsatts för olika övergrepp. I artikel 19 i FN:s konvention om barnets rättigheter står att barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp. Men när det ändå händer, för det gör det, varje dag, varje minut någonstans i världen, ja, då ska samhället agera. För vi vet att det är förödande för barn att utsättas för övergrepp och omfattningen på skadan är olika från barn till barn.
I artikel 39 står att barnet har rätt till fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning om det utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp. Om Josef Fritzl hade varit barn idag och hade utsatts för fysiska övergrepp - då skulle han haft rätt till stöd för att kunna lägga traumat bakom sig.
Det är ju därför
Det är ju därför det är så viktigt att vi upptäcker de här barnen, de oälskade, de försummade, vanvårdade och de som blir utsatta för olika övergrepp. Och där har alla vi vuxna ett gemensamt ansvar, en del har ett tvingande ansvar i sin tjänst, men alla vuxna har ett ansvar som medmänniskor - modet att visa civilkurage:
"Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden" (SoL 14:1)
Var och en
Något som kan innebära
Det gäller mig och dig och vi behöver inte veta att ett barn far illa, bara misstänka.
Fast sedan blir de här barnen vuxna, som Josef Fritzl och jag tycker att även om någon som barn inte fått hjälp har denna som vuxen ansvar för att söka och ta emot hjälp så att barndomens trauma kan läggas till handlingarna och bli hanterbart, så att ingen annan ska behöva betala för den personens obearbetade trauma.
Så
Samtidigt som jag känner att det är orättvist att Josef Fritzl kommer undan ganska lättvindigt sett i relation till de skador han åsamkat sina barn så kan jag ändå känna empati för den pojke han en gång var som försökte komma undan slagen genom att gömma sig bakom symaskinen eller springa in i vedskjulet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar