Tänk vad lite jag vet

Inte visste jag att det gick att laga tv-spelskivor med tandkräm. När jag och Lillkillen skulle spela Spyro till PS1 förut så hängde det sig och trots typ tio omstarter funkade det inte. Stora Killen sa då att han kunde fixa det genom att ta lite tandkräm på. Yeah, right! Nåväl, bättre att försöka med det, som det var funkade det ju inte i alla fall så det kunde ju knappast bli sämre.

Och hör och häpna, det fungerade! Så när jag gick och lade mig spelade grabbarna Spyro! Jag lär mig något nytt varje dag!

Tandkräm! Hm! Vem hade trott det?!

Inget får jag ha ifred!

Stora Killen är ganska fåfäng och har lagt beslag på en kam och en paddelborste. Han har också, i jakten på de bästa hårprodukterna, använt en betydande del av alla de hårprodukter jag har hemma. Inte nog med det, nu har Lillkillen börjat lägga beslag på mina saker också. Häromkvällen när jag kom in för att krama honom godnatt kände jag att han luktade "Flora av Gucci". Frågade vad han hade gjort för något:
- Inget.
- Har du använt den lilla flaskan och sprutat med.
- Mm... det luktade jättegott mamma!
Jag vet. Och helt rätt tempus, för när jag gick och kollade var det ingenting kvar i den lilla provflaskan jag fick...Suck!

Retro-mellis

Idag åt jag mellis hos Lilla Tanten. Varm nyponsoppa, mandelbiskvier och vispgrädde. Snacka om retro. Och gott dessutom!

Och vi andra då?

Har försökt få tag i min barnmorska några dagar nu för att beställa tid för antibebis-sprutan. De har telefontid en timme på morgonen och ofta en timme efter lunch. Det är upptaget hela tiden under de tiderna. Suck. Ringer man utanför telefontiden går en svarare igång som berättar när de har telefontid samt att om man är gravid eller vill avboka en tid kan man lämna meddelande. Men om man som jag då, inte är gravid och inte vill avboka tid? Idag busade jag till det och lämnade ändå ett meddelande:

- Hej, jag är inte gravid men jag skulle vilja beställa en tid hos Johanna annars blir jag snart gravid för det är dags för en antibebis-spruta. Vore tacksam om hon ringer upp mig.

Och tänk, det funkade så imorgon ska jag dit och få spruta!

Blir gaaaaaaaaalen (men mest ledsen)

Strax innan Liten kom skrev jag om Sportfiskarens ovana att snooza. Jag skrev också om förhoppningen att det skulle bli bättre. Det har det inte blivit. Så förutom att min nattsömn blir störd tre gånger per natt av att Liten ska äta, så tvingas jag fortfarande ligga vaken och vänta på att maken behagar gå upp. Klockan börjar ringa vid sex...

Det är ju inte så att jag har något sömnöverskott den här tiden när Liten fortfarande äter på natten. Det kan dessutom inte vara så svårt att räkna ut tycker jag. Och Sportfiskaren frågar ofta hur natten varit (om hon kinkat mycket) och oftast har den varit bra, hon äter och sedan somnar hon om. Men fortfarande blir jag väckt ett antal gånger, lyfter över henne i vår säng, ger henne mat och ligger vaken under tiden, lyfter tillbaka henne i hennes säng när hon käkat klart. Det behövs väl ingen raketforskare för att förstå att varje minuts sömn är viktig då?

Efter förra diskussionen om snoozningen började Sportfiskaren sova i gästrummet.
Slutsats: det är viktigare för honom att snooza än att dela säng med sin fru.
Det är vid sådana tillfällen jag känner hur viktig jag är för honom...

Vi får väl se om det blir något!

Idag har jag beställt kataloger på tyger. Blev helt plötsligt sugen på att sy bebiskläder. Jag hittar inga kläder i gult till Liten och jag älskar gult, rött och orange. Rött finns. En del i orange, men nästan inget i gult. Så då tänkte jag att jag kanske kunde sy själv. Och beställde så en tygkatalog. Sannolikt kommer jag titta i den, köpa något tyg, sy ett plagg som jag inte blir nöjd med och så kommer jag inte sy något mer sedan.

Jag ska till Riga!

I höstas funderade jag på om jag skulle följa med kören till New York eller jobbet till Syrien. Till slut bestämde jag mig att jag i alla fall inte skulle till New York. Sedan visade det sig att vi skulle vara tio dygn i Syrien. Jag vill inte ta med Liten till Syrien och jag fixar inte att vara utan henne så länge, inte Lillkillen heller. Helst inte Stora Killen heller förstås, men det är lite annorlunda både för att han är äldre och eftersom jag "tvingas" vara utan honom vartannat lov och så. Så ett tag såg det ut som att det inte bidde någon resa alls.

Men så första övningen med kören hade vi en diskussion om resan till New York och det visade sig att majoriteten inte ville åka så långt. En massa förslag på andra resemål kom upp, men nu är det klart att vi ska till Riga i maj. Jag var lite osäker på om Liten fortfarande vill äta på natten och om hon i så fall har vant sig vid att ta flaska på natten, så vi bestämde att jag tar med Liten. Och en nanny till henne. För vi ska ju sjunga en massa förutom att prata, skratta, äta och shoppa. Det blir svårt att sjunga konsert samtidigt som jag ska ta hand om Liten. Så Företagerskan är snäll nog att följa med.

Jag ser verkligen fram emot det här, det ska bli så kul!