Det latenta våldet

Idag var det rask-promenad-dag. Vaknade 05:30 och tänkte gå ut, men var trött och fastnade i modetidningar så det blev inget av. Sambon spelade golf på kvällen, men skulle komma hem senast 21:30 så jag bestämde mig för att gå ut då istället. Han kom hem strax efter 21:00 och ringde när han var på väg hem. Sa att jag skulle ut och gå och då bad han mig att ta med överfallslarmet och var lite orolig eftersom det hunnit bli mörkt. Då blev jag i min tur orolig och tänkte att jag går väl ut imorgon istället. Men så när sambon hunnit hem tänkte jag efter en stund: Nää! Jag tänker inte låta det latenta våldet vinna över mig, begränsa mig, skrämma mig! Det är ju bland annat sådant här jag tar upp när jag pratar om mäns våld mot kvinnor. På samhällsnivå innebär det latenta våldet just att det begränsar kvinnor i deras vardag på olika sätt på grund av rädslan för att bli utsatt för någon form av våld.

Jag vägrade underkasta mig, jag gick ut ändå. Och det var härlig luft ute och jag är nöjd att jag fått min träningsdos, men jag kastade några blickar över axeln några gånger - det gör jag aldrig när det är ljust. Mestadels av tiden gick jag och var förbannad över det latenta våldets kraft över mig; att jag var lite rädd och flera gånger tänkte "skrika högt, slå mot näsan, struphuvudet, skrevet och klösa med naglarna för att få DNA". Mot slutet tänkte jag dock att det kanske inte är en obefogad rädsla, det latenta våldet måste ju födas ur rädslan för det våld som män faktiskt utsätter kvinnor för. Så jag kollade upp det när jag kom hem och i Lilla Staden anmäldes noll våldtäkter och försök till våldtäkt utomhus mot kvinna över 18 år under 2007. Samma år anmäldes 7 fall av misshandel utomhus av obekant mot kvinna över 18 år. Såklart döljer sig fler misshandelsfall, våldtäkter och försök till våldtäkt i mörkertalet, som är stort. Och självklart hade jag ångrat min trotsighet om något hade hänt mig, men nu gjorde det inte det och jag vann över det latenta våldet denna gång! HA!