Räddad av macken!

I oktober tyckte jag det var oförskämt tidigt att lansera årets julkalender. I rent trots beslutade jag mig för att vägra köpa julkalender innan mitten av november. Som kom och gick och det kändes ju låååångt kvar till 1 december. Ända till ikväll vid femsnåret när stora killen kliver in i bilen och undrar (för tredje gången) om jag köpt någon chokladkalender (vilket jag inte heller har). Och jag kom ihåg alla förste december från min barndom och hur förväntansfull jag var inför årets julkalenders första program och att ha en julkalender var ju en självklar del av denna förväntan och glädje. Så när jag insåg att jag hade några timmar på mig att fixa två julkalendrar fick jag bråttom - för till och med jag insåg (efter att ha frågat på två ställen) att det kanske var slut överallt på alla stora livsmedelsaffärer. Jag drabbades av panik och tänkte att jag var en hemsk mamma som inte sett till att kidsen skulle få en julkalender (och undrade i samma ögonblick som jag tänkte det om Sportfiskaren kände likadant, om han ens hade tänkt tanken eller om det var ännu en sådan där grej som jag i min bild av vad det innebär att vara mamma har tagit på mig?), att jag hade förstört en av de där härliga ögonblicken inför julen som jag älskade som barn. Satte kurs mot Lilla Stadens första stormarknad, men på vägen dit passerade jag en mack och strategisk som jag är (oehört selektivt, men ändå) tänkte jag: "Ha! Jag lurar alla - alla har köpt på stormarknaderna såklart, det är nog få som köper på macken så sannolikheten att det finns kvar där är större än på stormarknaderna"! Som ett tydligt bevis på min smarthet låg där fyra exemplar kvar framme vid mackens kassa. Och nu vet jag att kidsen kan bänka sig framför årets julkalender imorgon med en varsin julkalender så att de kan öppna luckan samtidigt som de öppnar luckan på tv (eller alla på en gång...). Jag har återupprättat min mamma-heder!

Adventspyssel och mjuka ostbågar

Idag har jag adventspyntat huset. Jag och lillen pysslade till och med ihop en dörrdekoration och en amaryllisinstallation. Vi blev mycket nöjda med våra pärlbeströdda hantverk. Imorgon är det pepparkaksbak, adventsgudstjänst, adventsfika och skyltsöndag - det ska bli så mysigt. Det är bara jag och lillen hemma i helgen. Så ikväll har jag hyrt film, en som jag velat se länge, men som jag vet att inte Sportfiskaren vill se. Men ikväll ska jag titta på den och som tilltugg har jag ostbågar som legat i öppen påse så de blir sådär mjukt, underbart sega och så ska jag dricka avslagen cola till - nej, jag skojar inte! Det är hur gott som helst!

En meningsfull jul

Sitter och funderar på julklappar till nära och kära. I år ska jag försöka köpa julklappar som betyder något. Och det kanske fler vill, så jag tänkte dela med mig av mina tips.

The Body Shop säljer ett rosa, glittrigt läppglans, SVIT Hi-Shine Lip Treatment, där en del av vinsten går till att motverka det våld kvinnor utsätts för i sina hem. Eftersom deras produkter innehåller parabener och mineraloljor är de inte ekologiska enligt mig. The Body Shop har ändå många produkter som är bra ur ett etiskt perspektiv, bl.a. genom att arbeta för mänskliga rättigheter genom att exempelvis stötta det lokala näringslivet och använda fair-trademärkta ingredienser i sina produkter.

UNICEF säljer bland annat leksaker och en del av vinsten går till deras arbete för barns rättigheter. Även Rädda Barnen har en webshop med allt från bebiskläder till glas där pengarna investeras i arbetet att främja barns rättigheter.

Danska smyckesföretaget Pilgrim bekostar produktion, design och utveckling av smycken som säljs till förmån för Läkare utan gränser. W2W säljer en vänskapsväska och tanken är att den ska ”återvinnas” genom att den som får den ska ge den vidare till någon annan. Väskan har en logg där ägarna till väskan skriver namn, stad, land och datum då de fick väskan. På så sätt kan väskans väg i världen följas. En del av vinsten går till projekt som främjar kvinnors hälsa och livsvillkor.

Kläder är ju alltid roligt och LaRedoute säljer rättvisemärkta kläder, bl.a. den här snygga tunikan. Jag har svårt att bestämma mig för om den blå eller nougatfärgade är snyggast. Röda Korset, ICA och Konstfack humanity har i ett samarbetdesignat ljusstakar som säljs på ICA för 79 kr paret. De finns i svart och i vitt. Ja, det var lite julklappstips från mig. Shoppa på och shoppa meningsfullt!

Girl-power personifierad!

Kolla! Är hon inte ljuvlig denna fighter som trotsat det mesta och blir bättre för var dag som går? Från förra bilden till idag har det hänt så mycket. Mamman och pappan har fått hålla henne första gången (och många fler efter det), hon har fått bröstmjölk och verkar nöjd med menyn och så nu, när hon börjat andas utan den stora (och ändå så lilla) masken över ansiktet. Helt underbart!

Något jag saknar...

...från tiden innan jag blev sambo är att få somna till musik. Förr hade jag stereon inom fjärrkontrollsavstånd från sängen. Jag brukade ofta lyssna på musik eller Karlavagnen när jag skulle sova. Nu har jag min mp3, men det är inte alls samma sak! Kunde vrida och vända på mig utan att trassla in mig i en sladd. Stereon hade dessutom en timer, perfekt!

DÖVÖRA!!!!!

Nu är jag så irriterad att jag nästan skriver en svordom som förstärkningsord! GRRRRR!!!!!! Vår växel servar två kommuner så de har en bedrövlig massa saker att göra. Därför har de inrättat en röststyrd telefonist som de vill att vi som ringer internt använder, annars blir de icke röststyrda telefonisterna ganska irriterade. Idag har jag försökt ringa två personer internt: Mats Andersson och Ylva Persson. Men den röststyrda telefonisten fattar inte vad jag säger och jag kan svenska och bryter inte på något annat språk (och nej, så mkt dialekt pratar jag inte faktiskt!).

Telefonist: Vem vill du ringa?
Jag: Ylva Persson
T: Du vill alltså ringa till Irene Persson?
J: Nej
T: Avbrutet. Vem vill du ringa?
J: Ylva Persson
T: Du vill alltså ringa till Lars Persson?
J: NEJ!
T: Avbrutet. Vem vill du ringa?
J: Y-L-V-A P-E-R-S-S-O-N
T: Du vill alltså ringa till Irene Persson?
J: NEEEEEJ!
T: Huvudmeny.
Jag lägger frustrerad på och försöker ringa upp nästa person istället.

Telefonist: Vem vill du ringa?
Jag: Mats Andersson
T: Du vill alltså ringa till Mats Andersson?
J: Ja
T: Det finns tre Mats Andersson, var arbetar den du söker är det på Hejsansvejsan avdelningen eller på Snigelavdelningen? (Min kommentar: den tredje Mats Andersson jobbar tydligen ingenstans?)
J: Snigelavdelningen
T: Säg för och efternamnet på den du söker
J: Mats Andersson
T: Du vill alltså ringa till Ola Andersson?
J: Nej!
T: Säg för och efternamnet på den du söker
J: Mats Andersson
T: Du vill alltså ringa till Inga Andersson?
J: NEJ!
T: Säg för och efternamnet på den du söker
J: Mats Andersson
T: Du vill alltså ringa till Jan Andersson?
J: Men NEJ!!!
T: Säg för och efternamnet på den du söker
J: Mats Andersson
T: Det finns inget anknytningnummer till Lennart Andersson, det finns däremot ett mobil (jag avbryter)
J: NEJ!
T: Säg för och efternamnet på den du söker
J: Mats Andersson
T: Du vill alltså ringa till Johan Andersson

Jag lägger fruktansvärt irriterad på och i det här läget är det tur att jag har en fin mobiltelefon som tjänstetelefon och inte någon fast telefon för då hade jag slängt på luren och slängt hela telefonbedrövelsen hårt i väggen! Det är ju svårt att "slänga på" telefonluren vid mobilsamtal, men så argt jag kan trycker jag bort samtalet, ringer växeln och tänker att jag har banne mig gjort mig förtjänt av lite hederlig, gammaldags icke-röststyrd telefonist-service!

Tillplattad

Låg och kollade DH igår. Stora killen hojtar "go'natt" från övervåningen en gång. Jag hojtar tillbaka "kommer!" och väntar en liten stund och hoppas, hoppas, hoppas det kommer ett reklamavbrott (och jag hoppas inte på reklamavbrott speciellt ofta!), men inte då! "Go'natt!" hojtar han från övervåningen en gång till. "Ja, jag kommer!" Segar mig ur soffan med högljudda rörelser så att han ändå hör att jag är i rörelse. Då hojtar han: "Nej, vänta lite förresten!" Glatt dimper jag ned i soffan igen. Tystnad från övervåningen och jag hör att det är den där tystnaden; jag-är-tyst-för-att-jag-gör-något-jag-inte-vet-om-jag-får-eller-något-jag-vet-att-jag-inte-får-tystnaden, så vill jag så gärna se DH att jag låter det gå. Efter en ganska kort stund och till min stora gläjde när det är reklam ropar han att jag får komma. Går uppför trappen och däruppe står en elvaårig kille och slokar lite med axlarna. Även framifrån ser jag att hans frisyr är lite - annorlunda. Han tittar på mig lite skamset, men med glimtande små bus-stjärnor i ögonen och säger lite generad:

- Jag trodde det skulle gå och göra en frisyr med plattången...

Och det gick ju, jag menar, det är ju helt klart en frisyr, fast sannolikt inte den frisyren stora killen hade i åtanke när han gick loss i det nyklippta håret med min ganska nyinköpta plattång.