Liten hade sin bästa vän här och de hjälptes åt att pynta påskriset och när de var klara tog jag ett kort av dem med påskriset i bakgrunden. Men det behåller jag för mig själv!
Efter några dygn på MAVA kom pappa till rätt avdelning. Inget allvarligt, det "gamla vanliga", men ändå tråkigt. Fast det känns gott att ha nära och kunna åka dit och sitta bredvid sjuksängen.
En morgon insåg jag att det nog är bra om jag kan mina föräldrars fyra sista siffror i personnumret. Vemodigt. Stretar emot. Dessa långa korridorer påminner mig om det som jag inte vill ska finnas i framtiden.