...känns det som att jag sprungit ett psykiskt maraton. Känner mig helt trött och orkeslös. Bästa medicinen; sova typ en timme i samband med nattning av kidsen! Idag fick jag dessutom äran att lägga båda två. Och att ligga där i mörkret med en unge på vardera armen och snosa på dem och sedan slumra en stund var i sanning en energikick!
Nu ska jag färdigställa en beställning av namnsmycke!
onsdag, februari 08, 2012
tisdag, februari 07, 2012
Det är något fel på mig!
Jag gick in i en tygaffär idag och kom ut utan att ha köpt n-å-g-o-n-t-i-n-g!
Undrar om jag ska sjukskriva mig imorgon...
Undrar om jag ska sjukskriva mig imorgon...
måndag, februari 06, 2012
Nej, men nästan
Vi har haft lite problem med föräldrakontrollen på vår stationära dator alltsedan Stora Killen tog sig friheten att fixa så han kunde komma runt föräldrakontrollen och göra sig själv till administratör... När jag upptäckte detta stängde jag ned det kontot för honom (det gick inte att ta bort dessvärre) och skapade ett nytt konto till honom.
Nu var det dags att skapa ett konto till Lillkillen, men det gick inte att lägga in föräldrakontroll alls på honom. Sportfiskaren gav upp och jag skulle göra ett försök. Gick inte. Googlade och youtubade, men hittade ingen hjälp. Tänkte att jag skulle försöka ta bort Stora Killens adminkonto och klickade ja till att ta bort alla filer och sedan klickade jag ja till att ta bort användarkontot.
Och sedan blev jag helt kall när jag insåg att jag höll på att ta bort hans nuvarande användarkonto. Klickade på alla "avbryt" och röda knappar och kryss jag såg, men det var för sent. Satt med tårarna i ögonen och insåg att jag gjort något oförlåtligt.
Gick till Stora Killen och berättade och bad om förlåtelse hundra gånger. När min långa harang var slut tittade han på mig med sina nästan-svarta ögon, drar lite på munnen och säger:
- Men det låter som att du skjutit min katt eller något!
Och jag andades ut! Jag var förlåten! Tack Stora Killen!
Nu var det dags att skapa ett konto till Lillkillen, men det gick inte att lägga in föräldrakontroll alls på honom. Sportfiskaren gav upp och jag skulle göra ett försök. Gick inte. Googlade och youtubade, men hittade ingen hjälp. Tänkte att jag skulle försöka ta bort Stora Killens adminkonto och klickade ja till att ta bort alla filer och sedan klickade jag ja till att ta bort användarkontot.
Och sedan blev jag helt kall när jag insåg att jag höll på att ta bort hans nuvarande användarkonto. Klickade på alla "avbryt" och röda knappar och kryss jag såg, men det var för sent. Satt med tårarna i ögonen och insåg att jag gjort något oförlåtligt.
Gick till Stora Killen och berättade och bad om förlåtelse hundra gånger. När min långa harang var slut tittade han på mig med sina nästan-svarta ögon, drar lite på munnen och säger:
- Men det låter som att du skjutit min katt eller något!
Och jag andades ut! Jag var förlåten! Tack Stora Killen!
lördag, februari 04, 2012
fredag, februari 03, 2012
Ny chef, nya tider...
Det här med ideellt skadestånd och försörjningsstöd. En rutin gjordes där det skulle göras en individuell prövning i varje enskilt fall för att se om det skulle räknas som inkomst eller inte. Oavsett om brottsoffret/den försörjningsstödssökande använder pengarna till att betala psykolog eller till att resa utomlands (om nu summan mot all förmodan skulle bli så stor). Men att grundtanken ändå är att det ideella skadeståndet inte ska räknas som inkomst.
Rutinen skrevs när min enhetschef var ganska ny. Nu är det också en ny chef över dem som handlägger ansökningar om försörjningsstöd. Han tycker absolut att det ska räknas som en inkomst. Min enhetschef också.
Och visst. Det står i våra riktlinjer från Socialstyrelsen att rättsväsendet i Sverige kommit fram till att endast medel för att täcka klart förutsebara kostnader till följd av skadan ska kunna undantas, men det står också att det inte finns något hinder för att en kommun kan ge bistånd även om personen har pengar i form av ideellt skadestånd.
Jag skulle bli så glad om min kommun kunde vara en av de kommunerna som står upp för brottsoffrens rätt. Men anar att det inte kommer bli så.
Rutinen skrevs när min enhetschef var ganska ny. Nu är det också en ny chef över dem som handlägger ansökningar om försörjningsstöd. Han tycker absolut att det ska räknas som en inkomst. Min enhetschef också.
Och visst. Det står i våra riktlinjer från Socialstyrelsen att rättsväsendet i Sverige kommit fram till att endast medel för att täcka klart förutsebara kostnader till följd av skadan ska kunna undantas, men det står också att det inte finns något hinder för att en kommun kan ge bistånd även om personen har pengar i form av ideellt skadestånd.
Jag skulle bli så glad om min kommun kunde vara en av de kommunerna som står upp för brottsoffrens rätt. Men anar att det inte kommer bli så.
onsdag, februari 01, 2012
Hittat hos Mångmamma
1. Var är din mobiltelefon? Bredvid mig i soffan
2. Var är din andra hälft? Bredvid mig i soffan
3. Ditt hår? Svart och fint
4. Din mamma? Ute och flänger säkert (inte verifierat, en kvalificerad gissning)
5. Din pappa? I mamma och pappas lägenhet
6. Det bästa du vet? Mina ungar, min man och mitt jobb
7. Din dröm i natt? Vet inte
8. Din dröm/ditt mål? Mål den här våren: att komma i tid lite mer. Dröm: låter klyschigt, men jag lever min dröm.
9. Rummet du är i? TV-rummer
10. Din hobby? Sömnad, sång, smycken och baka
11. Din skräck? Att förlora barnen
12. Var vill du vara om sex år? Med min man och mina barn
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Menlös
15. En sak du önskar dig? Hushållsassistent (just nu, frågar du imorgon är det nog något annat)
16. Var du växte upp? I en inte väldigt charmig 70-tals tegelvilla. Med väldigt mycket kärlek inuti!
17. Det senaste du gjorde? Nattade Liten
18. Dina kläder? Mys-outfiten på!
19. Din tv? Är platt och har en irriterande ovana att stänga av sig själv en gång innan den orkar vara igång.
20. Ditt/dina husdjur? En gång hade jag tre ökenråttor. Sedan några hamstrar. Sedan några katter.
21. Din dator? Är min väg ut i världen!
22. Ditt humör? Eftertänksam.
23. Saknar någon? Tonåringen som surar över att inte få sova över hos kompis och inte vill komma hem.
24. Din bil? Vill jag inte vara utan!
25. Något du inte har på dig? Leopardfärgat tyg.
26. Favoritaffär? Maxi Ica Stormarknad
27. Din sommar? Nyplockade hallon i frukostfilen.
28. Älskar någon? Ja, många och mycket!
29. Favoritfärg? Rött.
30. När skrattade du senast? Idag
31. När grät du senast? I måndags. När vi hade handledning på jobbet.
Tack Mångmamma för tipset!
2. Var är din andra hälft? Bredvid mig i soffan
3. Ditt hår? Svart och fint
4. Din mamma? Ute och flänger säkert (inte verifierat, en kvalificerad gissning)
5. Din pappa? I mamma och pappas lägenhet
6. Det bästa du vet? Mina ungar, min man och mitt jobb
7. Din dröm i natt? Vet inte
8. Din dröm/ditt mål? Mål den här våren: att komma i tid lite mer. Dröm: låter klyschigt, men jag lever min dröm.
9. Rummet du är i? TV-rummer
10. Din hobby? Sömnad, sång, smycken och baka
11. Din skräck? Att förlora barnen
12. Var vill du vara om sex år? Med min man och mina barn
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Menlös
15. En sak du önskar dig? Hushållsassistent (just nu, frågar du imorgon är det nog något annat)
16. Var du växte upp? I en inte väldigt charmig 70-tals tegelvilla. Med väldigt mycket kärlek inuti!
17. Det senaste du gjorde? Nattade Liten
18. Dina kläder? Mys-outfiten på!
19. Din tv? Är platt och har en irriterande ovana att stänga av sig själv en gång innan den orkar vara igång.
20. Ditt/dina husdjur? En gång hade jag tre ökenråttor. Sedan några hamstrar. Sedan några katter.
21. Din dator? Är min väg ut i världen!
22. Ditt humör? Eftertänksam.
23. Saknar någon? Tonåringen som surar över att inte få sova över hos kompis och inte vill komma hem.
24. Din bil? Vill jag inte vara utan!
25. Något du inte har på dig? Leopardfärgat tyg.
26. Favoritaffär? Maxi Ica Stormarknad
27. Din sommar? Nyplockade hallon i frukostfilen.
28. Älskar någon? Ja, många och mycket!
29. Favoritfärg? Rött.
30. När skrattade du senast? Idag
31. När grät du senast? I måndags. När vi hade handledning på jobbet.
Tack Mångmamma för tipset!
Livet blir bättre
Jo, visst, det är ett lite konstigt program, men det är bra. Och de är så modiga. Som vågar berätta sin historia för att andra ska få se. Att det kan bli bättre, ja, kanske till och med bra. Att de flesta sår läker, även om det tar tid och ibland kräver professionell hjälp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
