Läxförhörsproblem

Stora Killen läser tyska. Det är ett problem för mig eftersom jag inte kan tyska. Den här veckan har de ett visst antal glosor som de ska lära sig utantill skriftligt eller muntligt (vad är det för lat-fasoner förresten? Varför inte lära sig båda sakerna samtidigt?!). Stora Killen valde muntligt. Och det är ju svårt att ha några synpunkter på uttalet för mig som inte kan tyska... Hur gör alla andra föräldrar? Tar en kurs hos något studieförbund? Tvingar barnet läsa samma språk som dem?

Fick höra en fantastisk berättelse...

...ur riktiga livet häromdagen. Det var en svensk man som i många år av och till bott och arbetat i Palestina. Han berättade att han vid ett tillfälle varit på en palestinsk skola som byggts av en eldsjäl. Han fick träffa den här eldsjälen, en man. Han berättade att han ansåg att utbildning var viktigt och hade därför grundat skolan och tillsammans med andra byggt den. Så en dag kom israeler och förstörde skolbyggnaden totalt. Den här mannen blev naturligtvis förkrossad, men tog nya tag och byggde upp skolan igen. Den var i bruk en tid till och så kom nästa israeliska styrka och åter stod han maktlös och kunde bara se på när hans skola ännu en gång revs.

Den här mannen gav ändå inte upp. Han ville att de palestinska barnen skulle få möjlighet till utbildning så han byggde upp skolan igen. Den kom åter i bruk, men efter en tid kom ytterligare en israeliska styrka. Den här gången fick mannen möjlighet att prata med den högst ansvarige militären, en major eller överste. Till honom sa han:

- Du kan förstöra skolan igen, du kan förstöra all utrustning, alla golv, alla väggar, alla tak. Du kan döda alla barn som går i eller ska gå i den här skolan - det kan jag inte hindra dig från. Men det finns en sak som du inte kan få.
Du kan aldrig få mig att hata dig.

Lycka är...

...att efter en lång stunds letande efter bra skog, hitta ett helt nytt svampställe med trumpetsvamp, kantareller, tegelkremlor och trattkantareller. Och trots sura miner från Stora Killen när skogsturen annonserades så var han ändå till stor hjälp i svampletandet, gav lillebrorsan en hjälpande hand över vattenhål och bar lillasyster när hon tröttnat på att sitta på skogens matta av uttröttade grenar och kvistar. En härlig stund i skogen med hela familjen!

Alkohol eller inte

Jag dricker ju sällan, som jag skrivit förut. I sommar var jag lite uppåt en eftermiddag när vi kom hem från beachen och för att skoja till det ännu lite mer (för det är det jag hört att alkohol gör...) så drack jag tre, jag upprepar t-r-e cider på en kväll. Men det blev inte roligare för det, det var inte alls tråkigt, nej, jag hade roligt, men jag tror inte att jag hade haft mindre roligt utan alkoholen.

Ikväll har vi fest med jobbet. Det bästa med det är att jag är garanterat skyddad från tarvliga närmanden från överförfriskade manliga kollegor - det är nämligen inga män anmälda på festen. Det sämsta med det är att jag missar min bokcirkel...buhu...

Nåväl. Nu sitter jag här och överväger om jag ska hasta iväg till bolaget eller inte. Mycket talar för att jag i-n-t-e kommer göra det, bland annat ovanstående resonemang. Men kanske ska jag ta till mig det Sportfiskaren sa när vi skulle sova ovan nämnda sommarkväll.

Jag: Där ser du, inte blev det roligare bara för att jag drack!
Sportfiskaren: Nej, du hade kanske inte roligare, men du blev roligare.

Snart dags för föräldramöte för Stora Killen

Älskar Mia och Klara. Tabita är ju rolig på gränsen till så pinsam att jag knappt orkar titta.

RUT berövar barn sina föräldrar

Dagens "Uppdrag Granskning" handlar om Euro-Orphans. Här hemma har vi pratat om att betala en städfirma för att städa åt oss. Sportfiskaren tycker storstädning en gång i kvartalet, jag tycker dammsugning, svabbning och dammtorkning en gång i veckan. I vilket fall blir det inte nu när vi båda är hemma, men när vi sedan börjar jobba "på riktigt" så kommer vi säkert göra slag i saken (om vi nu kommer överens om vad vi vill ha).

Att se en dokumentär om RUT-avdraget ur ett barnperspektiv fick mig att bli så ledsen; över alla föräldrar som går miste om sina barns uppväxt, över alla barn som längtar och sörjer sin/sina förälder/föräldrar. De föräldrar som var med i dokumentären arbetade alla vitt här i Sverige som städerskor för en städfirma. De upplevde att de inte hade något alternativ. Att det enda alternativet för att slippa fattigdom var att lämna sina barn och emigrera. Bl.a hit till Sverige. Och då fick de ut ca. 10 000 kr efter skatt och av dem så drog städfirman av 2 000 kr för hyra. Det är verkligen inte mycket pengar.

Jag känner mig delad. Om vi skulle använda en städfirma som har någon av dessa föräldrar skulle det inte kännas bra. Att jag få mer tid med mina barn på bekostnad av att den som städar hos oss nästan inte alls får träffa sina barn. Men om vi inte skaffar städhjälp, innebär det att situationen blir bättre för de föräldrar och barn som inte lever ihop? Inte vet jag.

Panodil makes my day

Jag avskyr att vakna med huvudvärk. Sådan där som får hela huvudet att bulta i takt med hjärtats pulsslag. Fy! Men med hjälp av två Panodil blir jag efter en stund människa igen. Frukosten serveras till de tre små och mig själv, de som ska kommer iväg till sin dagliga verksamhet och nu har jag och Liten kommit hem igen. Och jag tror vi kör en favorit i repris; softar i soffan idag igen. Imorgon måste jag vara frisk för då ska jag jobba. Då ska jag komplettera Panodil-intaget med en hutt Cocillana-Etyfin så jag inte hostar ihjäl de jag ska ha samtal med.