Det finns några filmer jag kan se om och om igen, det här är en av dem. Slutscenen i "Döda poeters sällskap" där eleverna visar sin nytänkande lärare sitt stöd genom att ställa sig på bänkarna får mig alltid att gråta. En helt underbar film enligt mig!
Jag håller med dig!! Det är en rysare!!
SvaraRaderaVäntar på att mina elever ska göra detsamma...... det sista som överger människan är hoppet sägs det ;-)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaOj, jag tryckte många ggr... datorn var lite seg...
SvaraRaderaDet är min favvofilm!!!!! SÅ bra!!!! Carpe Diem!!!
SvaraRaderaVi gjorde det i klassen om jag inte missminner mig den sista veckan på gymnasiet för vi gillade vår lärare så mycket... Goofy ja, men roligt...
SvaraRaderaJa, Z - det gjorde vi!
SvaraRaderaMen det är en riktigt bra film (och vi hade en riktigt bra lärare).