fredag, december 31, 2010

Snyftigt

När jag gick och lade Lillkillen för en stund sedan fick vi se ett fint fyrverkeri precis utanför vårt hus - riktigt mysig avslutning på hans år. När jag låg bredvid honom i sängen kom jag helt plötsligt på att det nog är sista gången jag får fira nyårsafton med Stora Killen. Nästa gång han är hemma på nyår är han femton år och chansen att han vill fira med oss då är väl liten antar jag...jag firade inte direkt nyår med mamma och pappa när jag var femton. Och då blev jag så vemodig och lite ledsen över att tiden går så oerhört fort. Det var ju bara nyss som jag firade hans första nyår! Nu är han nästan lika lång som jag, har fem skonummer större än jag och är bra mycket bättre på huvudräkning än jag någonsin varit. Så den här nyårsaftonen kommer jag ta till vara varje sekund och när vi skålar, jag och min förstfödde, på tolvslaget så kommer jag se djupt in i hans ögon och bara njuta över att han är där!

Och mitt nyårslöfte blir till mina kids: Jag kommer aldrig välja att vara utan er på nyårsafton - det får bli ni som väljer bort mig!

Ett gott år är slut och ett nytt är i antågande

Förra nyårsaftonen fick vi fly vår bostad för att åka uppåt landet mot värmen. Den här nyårsaftonen har vi det varmt och gott här hemma och ser fram emot att tacka för ett fint och spännande 2010 och välkomna ett 2011 fullt av möjligheter. När jag tänker tillbaka på 2010 minns jag året med glädje och stolthet.

Mest stolt och tacksam är jag över att få följa mina underbara ungars väg genom livet, att stå vid deras sida alla dagar oavsett vad som händer. Att få möjlighet att utvecklas som människa genom att vara förälder. Under 2010 var resan till Riga med kören och Litens fina nanny något jag särskilt minns. Det gick ju ganska bra för Liten att vara ifrån sin mamma och det var himla kul att vara ute på resande fot med Företagerskan aka Nannyn. Häftigast av allt på resan var nog när vi under en guidad tur sprang på två gatumusikanter som spelade sveriges nationalsång för oss, varpå vi sjöng den för dem som tack. Musik är fantastiskt och jag är så tacksam över att jag är med i den musikaliska och sociala gemenskap som kammarkören ger. Under 2010 hittade jag en ny hobby, att sy. Vem hade trott det?! Och det är ju riktigt kul, ger lite extrainkomst då och då och dessutom spar jag en hel massa pengar på att inte behöva köpa kläder till småkidsen (vilket är rätt dyrt i jämförelse med vad det kostar att köpa tyg och sy av det).

Jobbmässigt är jag mest stolt över att jag fick hit den amerikanska professorn. Det uppmärksammades både i radio och tidningar här i Lilla Staden men också på nationell nivå. Jag ser med spänning fram emot utvecklingen av detta projekt. Ja, jag har verkligen det arbete jag drömt om; inom rätt område med möjlighet att utveckla arbetet nästan som jag vill, fantastiska kollegor och en chef jag är nöjd med.

Ja, jag lever verkligen livet och har inget att vara missnöjd med. Och är det något jag vill undvika så är det att falla in i gnällkören, den har verkligen tillräckligt med medlemmar som både här och var i tid och otid gnäller över sitt liv, sitt jobb, sina barn, sina föräldrar, sina relationer, sin partner - trots att de verkligen inte har något att gnälla över. Något som hjälper mig att få perspektiv på tillvaron är mitt arbete. Om jag någon gång får för mig att gnälla lite så behöver jag bara tänka på de människor jag själv eller mina kollegor möter i arbetet varje dag så kommer jag över det.

Näe, nu ska jag ge mig i kast med förrätt och huvudrätt så att vi kan ge 2010 och 2011 den avslutning respektive inledning de är värda! GoTT Nytt åR!

onsdag, december 29, 2010

Barnen kom hem!

Stora Killen kommer imorgon efter en veckas bortavaro. Sportfiskaren och Lillkillen drog till svärföräldrarna medan jag och Liten har stannat kvar i hemmets väldigt lugna vrå och haft några mysiga mor-dotterdagar. Men trebarnsmamman s-a-k-n-a-r sina andra ungar! Det är ju himla lyxigt att bara ha en liten trollunge att ta hand om, men jag saknar vardagen med Sportfiskaren och alla kidsen. Tre barn som bråkar, skrattar, gråter, skriker, busar, säger tokiga saker, utvecklas i en rasande fart och jag vill ju vara med! Det är ju det livet jag valt och jag älskar mitt familjeliv med kiv och ömhet, ilska och glädje - allt på en gång hela tiden.

Familjen kom hem, för jag längtar efter er!

måndag, december 27, 2010

Privata och kommunala julklappar

Då ska vi summera makens och mina jobbrelaterade julklappar.

Maken:
prinskorvar (från "Bonde söker fru" Karl-Petters gård)
julskinka (från samma gård)
pastej
pocketbok
biobiljetter
gåvokort
prenumeration

Jag:
två biobiljetter (inte på SF-biografer i allmänhet, utan på Lilla Stadens biosalong eftersom Lilla Stadens kommun är borgenär åt det företaget som driver biosalongen och biosalongen inte alls går så bra...)

Jaa, näe men, jag kan ju konstatera att maken typ vann julklappsjakten, ett noll till näringslivet!

lördag, december 25, 2010

Juldagsmyyyyyyyyyser!

Julafton har firats. Det var lika härligt som vanligt. Att vara den som skapar och upprätthåller jultraditioner. I år var vi färre än vi varit på fyra, fem år. I sista stund bestämde sig Sportfiskarens föräldrar att inte ge sig ut på vintervägarna, ett klokt beslut efter det bara är 73-åriga svärfar som kör.Båtsman (Sportfiskarens brorsa) firar med sin nya tant och hennes föräldrar på Gran Canaria (hur medelålders har man inte blivit då?! Och det passar ju bra eftersom han fyllde 40 i år). Efter sjukdom och skada hade tack och lov mina föräldrar tillfrisknat tillräckligt för att komma.

Vi brukar annars ha knytis till jul, men nu blev det mesta upp till oss att fixa och utan Sportfiskaren hade julbordets utbud blivit betydligt magrare. Han är verkligen en klippa i köket (också) min man. Efter maten var det lite smyga och fixa och trixa och se hur Lillkillen ställde fram stolar framför fönstren för att hålla utkik efter tomten. Och glädjen när han kom och så öppnandet av julklapparna (är extra nöjd att Liten bara fick könsneutrala julklappar). Överflödet av julklappar uteblev således i år och det var ganska skönt. Förra året när både svärföräldrar, Sportfiskarens brorsa, min brorsa med familj och Stora Killen var hemma så var det så mycket julklappar att det kändes jobbigt. Shit liksom, här dör folk i världen och i vår stad finns det kids som inte ens får en julklapp och barnen i vårt hus fick så många att de knappt orkade öppna alla...

Som vanligt avslutade jag julaftonen med midnattsmässa och när jag kom hem väntade en mycket vaken Liten och Sportfiskaren framför tv:n. Så jag fick somna in med en liten söt unge tätt intill mig inatt. Det är väl julens under det!

Juldagen är alltid soft och najs tycker jag. Fru M och jag har varit ute och gått en timme och snart är det dags för lunch. Ikväll kommer vi förhoppningsvis tömma kylskåpet på överflödet av julmat genom att bjuda Fru M med familj på middag. Och tänk, det fanns en bit kvar av semifreddon hon gjort - det ser jag verkligen fram emot!

torsdag, december 23, 2010

Chokladkola som inte behöver papper

Shoppingturen gjorde susen! Back on track. Har också hittat ett recept på god chokladkola som bara är att stapla på varandra i kylen utan att behöva packas in i smörpapper som jag först måste klippa till i rutor och som gör att hela kolaprojektet känns trist. Såklart är receptet från "Söta saker".

50 g smör
3 dl strösocker
3 dl vispgrädde
1 dl ljus sirap
100 g mörk choklad (minst 70% kakao)

Koka smör, socker, grädde och sirap till smeten klarar ett kulprov. Hacka chokladen, ta kastrullen från värmen och blanda ned chokladen. Rör tills chokladen smält och blandat sig helt med kolan. Häll genast ut på bakplåtspapper och skär den i rutor när den stelna något. Förvara i en burk med lock. Eller ät så mycket du orkar...

Flyr fältet

Jag vet att jag skrivit många bloggposter om det här förut, men här kommer en till. För någon timme sedan blev Stora Killen upphämtad av sin pappa, det är där han ska fira jul i år. Precis efter att han hade åkt satt jag vid matbordet med småkidsen och bara försökte hålla ihop mig. Nu sover Liten och Lillkillen är med Sportfiskaren och trängs på affären så det är bara jag här nu. I fåtöljen framför brasan. Med en liten ångestboll i magen. Jag blir så oerhört rastlös och lättirriterad. Fixar inte alls när saker inte blir som jag vill, typ som när dekorationsbandet till Litens finklänning visar sig vara för kort. Så när Sportfiskaren kommer tillbaka flyr jag fältet, både för min och övriga familjemedlemmars och Litens finklännings skull. Jag hoppas att den lilla ångestbollen löst upp sig något när jag kommer tillbaka.

onsdag, december 22, 2010

Behöver nog lite ledigt minsann

Jag älskar mitt jobb. Och är verkligen engagerad. Men det verkar som att även jag har ett stopp när det gäller hur många berättelser om våld jag kan härbärgera innan det rinner över. Plötsligt tar det bara stopp. Det behöver inte vara något särskilt, ingen särskild berättelse med grovt våld eller så, nej, jag blir bara så ledsen över vad de våldsutövande männen gör mot kvinnorna och vad de tvingar barnen att uppleva och försöka hantera så gott det går utifrån den ofattbara lojalitet de har mot sina föräldrar.

Så blev det häromveckan. Då tog jag en lång promenad hem och grät en skvätt över alla dessa barn som ser sina pappor kasta mamma i golvet, spotta på mamma, hoppa på mamma, som hör sina pappor kalla mamma för psykiskt störd, hora, idiot och alla möjliga andra verbala kränkningar.

Och jag grät en skvätt över alla dessa kvinnor som alltid ser sig om när de är ute, som aldrig vågar släppa mobilen ur sikte för att de vet vad som händer om de missar ett samtal, alla dessa kvinnor som går omkring i sitt hus nu inför jul och är rädda och oroliga, alla dessa kvinnor som blir dragna i håret, våldtagna och hotade. Alla dessa kvinnor som ständigt får höra att de kommer skickas tillbaka till sitt hemland om de berättar för någon vad de blir utsatt för, eller som får höra att de kommer bli dödade, eller ansvariga för att mannen tar sitt liv.

Och jag grät en skvätt över alla dessa män som inte kan hantera känslor av maktlöshet och förtvivlan på något annat sätt än att slå, kränka, hota, sparka, spotta, skrika, slå sönder och kontrollera. Det är bara så sorgligt alltihop. I berättelser om våld finns det verkligen ingen vinnare.

Så nu ska jag verkligen vila mina öron och min själ från allt våld under några veckor. Det ska bli skönt. Och jag vet att när jag börjar igen så är jag redo att ta emot nya berättelser om våld. Och lyssna och försöka stötta så gott det går.

tisdag, december 21, 2010

Inget idag heller...

Om man som jag har en syster som börjar blogga om julkort redan i mars så hinner jag ju bygga upp en del förväntan kring årets julkort. Så efter min lååååånga arbetsdag med en rask men väldigt kall promenad hem i minus 22,5 grader så var det första jag gjorde efter att ha gjort alla "viktiga saker" (typ nattat ett barn, käkat middag) att kolla dagens julkorts-skörd. Men nej. Inget julkort från syster yster idag heller. Nehepp. Får hoppas på morgondagens julkorts-skörd. Och det är ju lite härligt för då hinner min förväntan växa sig ytterligare lite större!

Checkpoint: Jönköping

Välkommen till Jönköping. Som jag faktiskt passerade under förra veckan, men jag vill ändå dröja mig kvar här. Det är ungefär tjugo mil till Jönköping så jag har ju kommit en bra bit ändå. Jönköping ligger vid Vätterns södra strand och där bor ungefär 127 00 personer. Jönköping är också en stad som har sina anor i medeltiden. Till ytan är Jönköping sjätte största staden i Sverige och också en strand mitt i city.

1. I Jönköping kan du just nu söka jobb som fritidspedagog, förskollärare, lärare i ma/no, arbetskonsulent, arbetsterapeut, danspedagog, bibliotekarie och chef för företagsenheten.
2. Det var lätt att hitta information om var jag kan vända mig om jag är utsatt för våld i nära relation. Bra jobbat Jönköping!
3. I Jönköping finns det ett härligt stråk vid hamnen, ganska nära både stadshotellet och järnvägsstationen. Du kan både käka mat och köpa väldigt goda glassar där. Vi har faktiskt stannat till ett antal gånger i Jönköping på våra sommar-resor Sverige runt och slagit oss ned vid just detta trevliga stråk. Men mest minns jag nog Jönköping för en resa jag gjorde dit för drygt fyra år sedan. Det var sommar och jag och Lillkillen följde med maken på tjänsteresa. Det fanns många roliga affärer och precis när jag gick utanför Polar'n & Pyret fick jag ett sms där det stod att Fröken Granit blivit mamma till en frisk liten unge. Efter det gick jag med ett leende hela dagen ända tills vi skulle åka hemåt och jag upptäckte att jag förlagt mina snygga solglasögon i någon av alla affärer jag varit inne i...

Men nu bär det vidare ned genom vårt fina, vintriga land. Och jag måste säga att jag kommer bli grymt besviken om jag inte får en vit jul i år!

söndag, december 19, 2010

Pustar ut och jul-softar!

Tänk vad allt går mycket fortare när det är två vuxna i hushållet som julfixar än när jag bara var jag (även om det är skapligt många år sedan). Nu har vi julstädat, tagit in granen och satt i stjärna, ljus och glitter, satt upp julgardinerna och lyft in julkartongerna. Så när Stora Killen kommer hem är det bara att låta kidsen rafsa bland julpyntet och ställa upp det varhelst de vill (nåja...) och så blev det ju i vårt hus även denna fjärde advent! Amazing!

Vill krypa ur skinnet!

Håller på att fixa årets mest självklara julklappar; fotokalendrar. Förr om åren har jag och brorsan gått ihop och fixat en till mamma och pappa. I år bestämde vi att även ge en till svärföräldrarna, de har inte fått någon under alla dessa år. Och så hade Clickit fått en familjealmanacka och den måste ju vi ha. Tre olika almanackor alltså, med olika kort, födelse- och bemärkelsedagar i alla tre...Det tar lite tid. Och jag tycker det går för långsamt eftersom jag själv är ganska snabb. Dessutom tar det inte tillräckligt lång tid för att jag ska hinna resa på mig och göra något annat under tiden som varje kort laddar upp. Så nu sitter jag här i fåtöljen och skruvar på mig för att det verkar ta halva eftermiddagen och jag har inte tiiiiiiiiiiid med det för idag ska vi klä granen och julpynta med tomtar och julgardiner och änglar och julkrubba och jag vet inte allt! Jag försöker tänka att ingen kommer dö om vi inte hinner färdigt med julpyntandet den fjärde advent som vi brukar, men jag känner mig som sagt ändå lite stressad...

lördag, december 18, 2010

Nytt lördagsnöje på väg till Paris

Förr i tiden tyckte jag att det alltid var bra program eller filmer på lördagskvällarna. Nuförtiden är det ju inte något bra. Ibland hyr jag en DVD och glor på. Men mestadels gör jag andra saker; ritar mönster eller klipper tyg till exempel. Men nu har jag fått ett nytt trevligt och dessutom hälsosamt (ja, är det inte fantastiskt när dessa tu ibland förenas i ett) lördagsnöje; powerwalk med Fru M. Och visst känns det lite konstig att lämna Sportfiskaren ensam i soffan, men han är ganska nöjd för då kan han kolla på "Top Gear" hela lördagkvällen (för det sänds i typ hundra olika kanaler hela lördagen).

Och vem hade trott att jag skulle föredra att powerwalka en timme i sex minusgrader än att sitta inne i värmen?! Inte jag i alla fall! Men det är ju härligt att kunna överraska sig själv!

fredag, december 17, 2010

I-landsproblemen löser sig ett efter ett!

Det har verkligen varit på upphällningen här hemma. Både schampoo, balsam, eyeprimer och foundation har varit otäckt nära att ta slut. Så jag lade en beställning från Beauty Bay på allt utom min foundation som jag, som vanligt, fyndar på Tradera. Det tog dock en halv evighet (eller i alla fall från den 2 december) innan den kom fram till mig. Igår tänkte jag att jag nog fick ringa till dem och fråga var mitt paket tagit vägen. Betalningen för min foundation gjorde jag sent igår kväll och mailade även försäljaren om det och tänkte i mitt stilla sinne att jag nog fick gå utan foundation på söndagen. Men döm om min förvåning och glädje när jag hade fått två paket i brevlådan idag. Både min foundation och paketet från Beauty Bay! Säljaren av min foundation måste ha postat paketet innan hon fick betalningen eller något, för hon kan ju inte ha postat det sent igår kväll och det kom fram idag?!

Nu kommer jag i alla fall vara snygg även framledes!

Inte mycket väsen för ingenting men nästan

A men kom igen nu. Nu har jag hört timtals radiosändningar och tv-sändningar  med information om och analyser av den s.k. självmordsbombaren som ju faktiskt inte blev något annat än en självmördare (tack och lov eller vad jag ska säga). Nu räcker det tycker jag. Shit alltså! Från och med nu tänker jag sluta lyssna när det kommer inslag om det. Nu blickar jag framåt. Men av allt jag läst och hört måste jag säga att det här var ett bra inlägg i debatten.

torsdag, december 16, 2010

Teamwork

Det är så himla bra att ha många i familjen. Igår när vi var på väg hem kom vi på att julkorten visst skulle skickas idag om vi inte ville betala mer än nödvändigt. Så vi sladdade in på en parkeringsplats utanför bokhandeln och så handlade vi det vi skulle och fortsatte hemåt. Väl hemma satte tre av familjens fem medlemmar igång att producera årets julkort. Vi vuxna skötte skrivandet, Lillkillen skötte påklistrandet av julklistermärken och sedan fixade vi dit kortet på de underbaraste kidsen som finns och så adresslappar till de 27 vi skulle skicka till i år. Och idag lade jag alla kort på lådan. Snacka om teamwork!

En så bra present!

Min man är rätt bra på det där med presenter faktiskt. Ja, jag skulle vilja säga att Sportfiskaren är riktigt vass på att hitta presenter jag verkligen uppskattar. Som i år. Då fick jag biljetter till Sthockholm Sinfoniettas julkonsert med Malena Ernman och Peter Mattei - båda operasångare. För er som inte känner Sportfiskaren så kan jag meddela att det inte är hans musikgenre. Alls. Nej, hade han fått välja något som han ville gå på då hade vi gått på en konsert med någon hiphoppare eller reaggeartist som spelade på något ställe där haschröken låg tät. Så var det i alla fall sist vi var på konsert tillsammans. Ett förtydligande är på sin plats; det är inte så att Sportfiskaren vill ha haschrök, utan det liksom mer följer med den kultur som finns kring de artister han tycker är bra. Så han valde verkligen en konsert inom min musikgenre. Vi kom till Metropolen i går efter mörkrets inbrott och såg många fina julbelysningar. Som den här granen till exempel.

Vi bodde på ett hotell som låg på promenadavstånd från kyrkan. Efter att vi checkat in och gjort oss snygga så gick vi och tog en varsin fördrink (apelsinjuice för min del) och delade på lite nachochips på Texas Longhorn. Strax innan sju stegade vi iväg till kyrkan och eftersom jag var friskare hade också min alltid återkommande hosta hunnit få grepp om mina stackars luftvägar. Jag hade således väskan laddad med Strepsils. Vi satt på en läktare och om tanterna framför mig satt ordentligt och inte lutade huvudet åt något håll såg jag ansiktet på den som sjöng! Jag och Sportfiskaren sänkte medelåldern rejält och förutom det var jag och någon till representant för pepparkakssläktet här i Sverige. Nåväl. Sportfiskaren var mest impad av kidsen från Adolf Fredriks musikklasser. De sjöng fyra låtar. Jag var mest impad av att Peter Mattei lät fantastiskt bra trots att han samma dag gått upp ur sängen efter en fem dagar lång halsfluss! Mest berörd blev jag ändå när sinfoniettan spelade ett stycke ur "Vintersaga", ett musikstycke jag aldrig hört talas om förr, men som jag nu tänker leta upp och lyssna på igen. Och så fick publiken vara med och sjunga också, tredje versen i min favoritjulpsalm: "Dagen är kommen".

Så gick vi ut i Stockholmskvällen och tog en kort promenad till en närliggande restaurang som såg trevlig ut. Borden stod nära varandra och jag fick en inblick i två helt främmande människors liv och sedan spekulerade jag och Sportfiskaren i vilken relation de två hade till varandra. Maten, råbiff med persiljesmör och pommes, smakade mycket gott och vi pratade en massa. Mycket om kidsen förstås. Att vi längtade. Att vi är så glada att vi har dem! Oroade oss lite för Liten som vi aldrig lämnat över natten förut. Men även om annat. Och det är ju ändå lite najs att få sitta ned tillsammans med mannen i mitt liv och bara behöva fokusera på oss två, inte tre till! En dessert unnade jag mig så klart och sedan strosade vi tillbaka till hotellet.


Idag vaknade vi då till det där rätt ihärdiga borrljudet. Vi gick ned och åtnjöt en hotellfrukost med en varsin tidning. Sedan drog vi in till stan och köpte lite julklappar till julstrumporna och så fick vi en massa julklappstips som vi nu ska beställa på nätet eftersom de ju är så mycket billigare där! Efter en god lunch med efterföljande glass satte vi oss i bilen och åkte hemåt. Ja, det var en riktigt bra födelsedagspresent. Jag tycker det är underbart att jag minst en gång varje dag känner mig helt sprallig och glad eller rörd och tacksam över att jag har min underbara Sportfiskare. Och igår kväll när vi var på hotellrummet och funderade över hur det skulle gå för mina föräldrar med Liten på natten så tänkte jag att om några år är det jag och Sportfiskaren som är hemma hos någon av kidsen för att passa barn över natten - det ser jag fram emot!

onsdag, december 15, 2010

Glassigt


Snacka om beslutsångest!

Frukost?

video
Igår var vi lite oroliga att vi inte skulle hinna käka frukost innan den stängde halvtio eftersom vi ju skulle sova lääänge. Multiplicera ljudet i videon ovan med tiotusen. M a o, vi kommer hinna käka frulle, för vi är jättevakna! Sen är det julklappsshopping som gäller!

tisdag, december 14, 2010

Jag har fått min första award!

Tack KaosJenny! Så ska jag skriva tre saker om mig själv. Here we go:

1. När det gäller det mesta så har jag åsikter. Och om man tänker sig att vi människor är en sinfonietta, så är jag nog mest lik en fiol - den låter ju mest hela tiden och är lite svår att urskilja i mängden av ljud. Jag önskar att jag istället var som en kontrabas - tyst lite oftare, men när kontrabasen väl gör en insats så är den något man lägger märke till och den ger ett djup och ytterligare en dimension i musiken.

2. Minst fem gånger varje dag känner jag djup tacksamhet över att mitt liv är så rikt på välsignelser.

3. Jag är stolt över den jag är. Och det är jag stolt över!

Det var den lätta delen. Nu till det svåra; att lämna vidare awarden...*tänker*


Ok, utan inbördes rangordning:
Miss Gillette; för ett underbart språk och finurliga funderingar. Maja, för att hon verkar vara en underbar ensamstående och snygg mamma, som kämpar för att hennes kids ska ha det bra. Zoila, för att du har kvar din attityd trots att du lagt punkattributen på hyllan ; )

Jaha...


Det var den sovmorgonen det!

Dubbdäckar...


...och slirar på Hornsgatan. Hoppas ingen ser mig!

Penntrolletwitch project

Frisk? Nja, men inte sjukare heller! Här kommer receptet:

1 dl apelsinjuice
2 msk citron

2 msk honung
2 pressade vitlöksklyftor
rejält med cayennepeppar
 

I en shaker eller mixa med stavmixer. Drick upp o bli frisk, eller i alla fall inte mer sjuk!

måndag, december 13, 2010

Penntrollet goes witch

Jag är sjuk. Igår kväll rann min näsa som en kran typ. Och ont i halsen hade jag också plus att det kändes sådär strävt liksom...Inget bättre idag, tror till och med att jag har lite feber. Då fick jag ett tips om en häxblandning som tydligen skulle hjälpa. Tack och lov! Den har jag nu stjälpt i mig och jag mår lite illa, men hoppas bli bra under natten för imorgon kväll vill jag vara frisk som en nötkärna! Ska bli spännande att se om häxblandningen funkar på mig.

söndag, december 12, 2010

Söndagsmyyyyyyys

Efter ett personligt dagsstegrekord (redan innan dagen är över) har jag nu avnjutit en kopp te med vänproducerad honung. Till detta ett gott kex med egengjord krusbärsmarmelad och getosten David från ganska närproducerat mejeri och så ett parti kortspel med Stora Killen. Emellanåt är jag uppe och rör mig och slänger då ett öga på årets finfina pepparkakshus. Kan inte bli så mycket bättre avslutning på veckan!
Notera särskilt hjärtat på dassdörren samt vår pepparkaksperson som representerar vår familjs hyllning till det mångkulturella Sverige.

lördag, december 11, 2010

Lärdomar på väg till Paris

  • Glöm att jag kan gå ut på landsbygden när det snöat under natten, speciellt om det är helg. Det är inte plogat där!
  • När du upptäcker att det inte är plogat där du vill gå och du har med dig Liten i vagnen, välj inte att gå uppför Källarbacken mot Folkets Park om du inte vill ha en nära-döden-upplevelse. Inte riktigt 90 graders vinkel på backen, men väldigt nära!
  • Använd inte glasögon under promenaderna om du går någon annan månad än juni, juli och august. Det resulterar i 1) att de immar igen och 2) att det gör superont eftersom skalmarna trycker mot huvudet när du har mössa på och hörlurar ovanpå den. Det i sig får konsekvensen att jag tar av mig glasögonen och det är ändå ganska irriterande att se världen i ett suddigt töcken.

fredag, december 10, 2010

Skit-skola

Har fått reda på att ännu en skola inte tar ställning för barn mot kränkningar. En lärare har under höstterminen vid ett antal tillfällen tafsat på en elev, t.ex. smekt barnet på låret m.m. Skolan gjorde en anmälan till soc, men när föräldern gjorde polisanmälan mot läraren blev verksamhetschefen och rektorn irriterade på föräldern och tyckte att det var onödigt gjort. Onödigt att polisanmäla att en lärare tafsat på en elev? Fattar ingenting och blir så god damn förbannad!! Det är ju så viktigt att vuxenvärlden visar att det inte är okej att någon tar på barns kroppar på ett sätt som de inte vill. I det här läget ska de ju stötta den modiga föräldern och det utsatta barnet, inte ifrågasätta mamman! Grrrrrrrrr!

torsdag, december 09, 2010

Ner amaryllis!

Men vad är det här nu då! Tyckte jag skulle vara ute i god tid och köpa en amaryllis så att den hann växa upp och slå ut till julafton. Nu finns det ju en risk att den blommat över innan dess! Ner amaryllis, ner!

onsdag, december 08, 2010

Barn växer med ansvar

Det hävdar jag med bestämdhet. Därför försöker jag komma ihåg att överlåta tillagning av kvällsmat en gång i veckan till Stora Killen. Idag gör han pannkaka. Det låter som att det går bra och att vi kommer få mat i rimlig tid. Jag skulle göra saffransfudge med vit choklad och städa samtidigt. Det gick inte bra - jag brände grädden och sockret. Då skickade jag Lillkillen till närlivsbutiken för att köpa mer grädde. Han tog pengarna och spatserade iväg. Några nervösa minuters väntan, men sedan kom han, med växelpengar och vispgrädde! Nu står saffransfudgen på svalning. Så idag har jag fått två av kidsen att växa genom att ge dem olika uppgifter. Och, inte att förglömma, genom detta har mamman fått lite fåtöljtid så att bl.a. denna bloggpost hann skrivas!

måndag, december 06, 2010

Ny bilbarnstol

Jag har länge tänkt gå upp på vinden och hämta bilbarnstol modell större till Liten, men det har inte blivit av. Förrän idag, när jag inte hade något val. Det känns bra, nu är den på plats i baksätet på min bil och ett par extra remmar till den kommer önskas av någon i julklapp så vi enkelt kan byta bilbarnstol (vilket görs ett antal gånger per vecka med två bilar och två deltidsarbetande föräldrar i hushållet).

I Litens babyskydd sitter en liten bebis på väg till en ny familj. Och jag tänker att även att ge upp sitt barn kan vara det bästa sättet att vara mamma på. När man känner att man inte längre orkar ljuga eller vill att ens barn ska vara med om upplevelser inga barn ska vara med om. När man vet allt det, men ändå inte orkar välja ett annat sätt att leva sitt liv, då är det ändå kärlek att lämna bort sitt barn. Tycker jag.

söndag, december 05, 2010

Two steps back

Fina Lillkillen är tillfälligt funktionsnedsatt. Han har under helgen haft en hemsk växtvärk. Han brukar inte klaga utan är rätt tålig, men igår var han verkligen inte pigg och släpade benet efter sig. Jag hoppades att det skulle gå över till idag, men inte. Så vi fick en jourtid och läkaren konstaterade att han hade växtvärk. Och att Lillkillen skulle få röra sig så mycket som han orkade, vilket inte var mycket.

Eftersom Sportfiskaren hade trivselhelg i Metropolen och Stora Killen var borta så fick jag ingen möjlighet att få tio tusen steg om dagen under helgen. Så jag har lite att ta igen under veckan som kommer om jag vill nå mitt dagliga stegsnitt (12 186) så som det var innan helgen för nu är det nere i 10 786.

lördag, december 04, 2010

Nytt sms från Sportfiskaren


Han och Camran ser sig tydligen som kompisar, inte rivaler. Jag kanske borde städa upp här om Mr och Mrs Montazami kommer med Sportfiskaren hem imorgon?!

Så här nära...


...har maken varit Maria Montazami. Och han har pratat med henne! Akta're Camran, din fru träffar stiliga banktjänstemän ikväll!

En vit jul

Det ska vara kul med jul. Eller hur? Speciellt för barnen. Och forskning visar att det behövs inte att mamma eller pappa eller farfar eller mormor dricker speciellt mycket innan barnen börjar tycka att det känns obehagligt. För alkohol är faktiskt en drog och drogade människor är inte speciellt roliga (även om de själva tycker det).

Nästan 400 000 barn växer upp med föräldrar som har ett riskfyllt drickande. Det är väldigt många barn. Om du vill ta ställning för barn mot alkoholens konsekvenser så gå in på Vit Jul och köp en pin, vattenmärk din profilbild på FB, skapa en banner på din blogg eller handla en julklapp i deras shop. Och framför allt; lova du att inte dricka drycker med mer än 2,25% under julafton, juldagen och annandagen. Det är ganska lite begärt av dig som förälder, eller hur?

fredag, december 03, 2010

Checkpoint: Skövde

Välkommen till Skövde! Idag har jag gått hit, drygt tio mil sedan jag började min vandring till Paris. Skövde ligger mellan Vättern och Vänern och där bor drygt 33 000 människor. Staden grundlades redan på 1300-talet och stadens skyddshelgon är Sankta Elin. Precis som många andra städer drabbades även Skövde av en stor brand under 1700-talet. Ett kvarter med äldre trähus finns dock kvar.

För skojs skull kommer jag kolla några saker vid varje chekpoint:
1. vilka lediga jobb finns i kommunen
2. om jag vore utsatt för våld i nära relation, kan jag via kommunens hemsida få enkel information om var jag kan vända mig?
3. något jag kan se och göra eller någon annan kuriosa


Så:
1. Kock, lokalbokare, kvalificerad handläggare, socialpsykolog, museipedagog, modersmålslärare, specialpedagog samt lärare i spanska, textil, samhällskunskap, historia, musik/drama.
2. Det fanns ingen särskild rubrik under fliken "Omsorg, stöd och hälsa" eller deras underrubriker. Men om jag söker på kvinnofrid kommer jag till en pdf-fil där jag får telefonnummer till både Utväg Skaraborg och kvinnojouren.
3. I Skövde finns en mycket trevlig butik som jag inte besökt i RL, däremot online; Skövde Symaskiner. Dessutom är Skövde födelsestad för Socionomfrisören, min allra finaste vän från socionomutbildningen.

That's it, checkpoint Skövde! Mot oändligheten (läs Paris) och vidare!

onsdag, december 01, 2010

Filmtajm

Igår såg jag HP och grähähähähääääääääät när Dobby dog. Har ju läst böckerna, men blev ändå ledsen. Och det känns helt värdelöst att behöva vänta ett halvår på del två av HP och dödsrelikerna!

Ikväll jobbade jag till åtta och då ringde Stora Killen och undrade om jag inte kunde hyra en film.
- Som du vill se också. Och Sportfiskaren.
Gissa om mamma kan hyra film grabben! Så nu poppar popcornen och alla förbereder sig för Sherlock Holmes.